- Project Runeberg -  Till allmänheten i Försvarsfrågan /
73

(1882) [MARC] Author: Emil Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på den föreslagna beväringsöfningen, och under en sådan
förutsättning tillstyrka vi att denna som regel må bestämmas
till den af komitén föreslagna tiden.

Vi hafva alltså, med hänsyn både till hvad som
kan vara för försvaret behöfligt och hvad som förut under
vissa förutsättningar blifvit inom riksdagen godkändt,
icke i denna del skilt oss från komiténs flertal i annan
mån, än att vi trott och önskat att en del vapenfärdighet
eller skjutskicklighet för de värnpligtige borde kunna
få förvärfvas på annat sätt.»

Och de tillägga längre fram: »Vi vilja erinra, att
hvarken den allmänna värnpligten, den personliga skyldigheten
att vid behof, på konungens bud, värna landets
frihet och sjelfständighet, ej heller öfningen i vapnens
handterande är i vårt land något nytt. Historien visar
oss ju både den urgamla skyldigheten att gå man ur
huse, de derur utvecklade utskrifningarne efter mannatal
och gårdatal och dessas utbytande mot ett visst knektehåll
först i några orter, sedermera i flere, den ena efter
den andra, medelst öfverenskommelser ute i bygderna
med befolkningen.

Hvad öfningen i vapnens bruk angår, så veta vi,
att ännu långt efter sedan bönderna utomlands blifvit
beröfvade sina vapen och frånvande att öfva sig i deras
bruk, ännu vid öfvergången från medeltiden till den
nyare, sedan feodaladeln, riddarne och legoknektarne i
andra länder upphäft sig till de vapenlösa folkens förtryckare,
och kriget med dessa herrskare öfvergått till
ett formligt yrke, bar den svenske bonden fortfarande
högt och frimodigt sin pålyxa, sitt spjut, sin pilbåge och
sitt armborst, bar äfven i fredstid sina vapen med sig
öfverallt, ja, till och med i kyrkan, der de stäldes i vapenhuset,
och han öfvade sig frivilligt i deras bruk.
Den tiden utgjorde det svenska folket verkligen ett
folk i vapen, och då bonden ofta var mera vapenöfvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 8 22:33:25 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/keforsvars/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free