Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Agrikulturkemi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre tryck än vid högre. Det är
derför af vigt att bestämma
kokpunkten vid ett visst tryck,
nämligen det normala atmosferiska,
eller 760 m.m. qvicksilfver. Gaser
kunna genom tryck och afkylning
förtätas till vätskor. Sker
förtätningen lätt, kallas gasen ånga.
Emellertid kunna gaserna icke vid alla
temperaturer förtätas genom tryck.
Öfver en viss temperatur, som är
olika för olika kroppar, kan gasen
sammantryckas hur mycket som
hälst utan att öfvergå till verklig
vätska. Vid denna temperatur, som
kallas den kritiska punkten,
inträder gasen i ett slags
aggregationstillstånd, som står emellan det
gasformiga och det flytande.
Olikheten mellan de trenne
aggregationstillstånden beror på
molekylernas rörelse. I det fasta tillståndet
är molekylarrörelsens lefvande kraft
icke stor nog för att öfvervinna
attraktionen af tvänne närbelägna
molekyler. Molekylerna röra sig omkring
vissa jämnvigtslägen, som de blott
under inflytande af främmande krafter
kunna lemna. I det flytande
tillståndet kan den lefvande kraften
hos molekylerna öfvervinna tvänne
närbelägna molekylers attraktion,
men icke totalattraktionen af de
öfriga molekylerna. Molekylerna ega
då inga bestämda jämnvigtslägen. I
gasformigt tillstånd förmår den
lefvande kraften hos en molekyl
öfvervinna alla de öfriga molekylernas
totalattraktion. De isolerade
molekylerna röra sig i rätliniga banor,
tills de träffa andra molekyler eller
fasta kroppar, t. ex. väggarna på
de kärl, i hvilka gaserna
förvaras. De studsa då, såsom
elastiska kroppar, tillbaka och återtaga
sina rätliniga banor. Genom att
uppvärma en fast kropp ökar man
molekylarrörelsens lefvande kraft,
och då molekylernas lefvande kraft
blifvit stor nog att öfvervinna tvänne
närbelägna molekylers attraktion,
inträder smältning. Om genom
fortsatt upphettning af vätskan dess
molekylers lefvande kraft ökas, så
att den öfvervinner de öfriga
molekylernas totalattraktion, råkar
vätskan i kokning.
Agrikulturkemi,
Åkerbrukskemi, kemien tillämpad på
åkerbruket. En förteckning öfver den
vigtigaste dithörande literaturen finnes
i H. v. Posts arbete »Grundlinier
till åkerbrukskemien» (1878).
Akaroidharts, harts af
nyholländska grästrädet, Xanthorrhoea
hastilis och australis, har på senare
tider börjat användas i st. f.
shellack.
Akrolein, C2H3 . CHO, en
aldehyd, som uppstår vid torr
destillation af glycerin (bäst tillsammans
med kaliumpyrosulfat K2S2O7),
som dervid sönderdelas i vatten och
akrolein: C3H5(OH)3 = C3H4O +
2H2O. Den bildas, jämte andra
produkter, vid torr destillation af fett
och olja samt är en färglös vätska,
kpt. 52°, som häftigt irriterar ögon
och näsa, så att de minsta mängder
akroleinånga lätt gifva sig till
känna. Genom oxidation förvandlas
den till akrylsyra, C2H3 . COOH,
en af ättiksyra luktande syra. Dess
motsvarande alkohol är allylalkohol.
Akrylalkohol. Se Allylalkohol.
Akrylsyra. Se Akrolein.
Alabasterglas, en hvit glassort
af samma färg som riskorn (kallas
derför äfven risglas). Glasmassan
är den samma som kristallglasets,
och ogenomskinligheten beror derpå,
att genom vissa förfaringssätt den
smälta massans temperatur sänkes
så, att ogenomskinliga korn
afsöndras ur densamma.
Albumin. Se Ägghvita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
