Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anhydrider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
natron) upphettas till 60°. Den
är ett luft- och ljusbeständigt
pulver, som användes till vatten- och
oljefärg.
Antimonglas, en af
svafvelantimon och antimonoxid bestående
blandning, som erhålles genom
sammansmältning af rostad och
(12—15 proc.) orostad spitsglans.
Rubinrödt glas.
Antimonium crudum,
Svafvelantimon, Spitsglans. Se
Antimonsulfider.
Antimonklorid. Med klor
bildar antimon tvänne klorider, SbCl3
och SbCl5. Antimontriklorid
erhålles genom upphettning af
spitsglans med saltsyra, hvarvid
svafvelvätegas bortgår och en lösning af
trikloriden erhålles. Denna
destilleras, då först vatten förflyktigas
och sedan kloriden, hvilken afsätter
sig i retorthalsen som en färglös,
kristallinisk, i luften rykande massa,
antimonsmör, butyrum antimonii,
smtp. 72°, kpt. 220°. Trikloriden
fräter huden och organiska ämnen,
sönderdelas af vatten i klorväte och
antimonoxiklorid, Sb O Cl
(algarotpulver), hvilken utfälles som ett hvitt
pulver och användes i medicin.
Kloriden begagnas till brunering af
järnpjeser (t. ex. böss-pipor), som
genom att bestrykas med lösningen
af saltet beklädas med ett tunnt
järnoxidlager och derigenom skyddas
mot rost. — Antimonpentakloriden,
Sb Cl5, bildas genom förening af
antimon med klorgas och är en gul,
i luften rykande vätska.
Antimonlegeringar. Antimon
legeras med bly, tenn o. s. v. samt
ger metallblandningar, som äro mer
eller mindre hårda och spröda.
Typmetall för stilar är en legering
af bly med 17 till 20 % antimon.
Britanniametall är en legering af
90 % tenn och 10 % antimon.
Andra legeringar äro pewtermetall
och asberrymetall.
Antimonoxid, Sb2O3,
förekommer som mineral, isodimorf med
arseniksyrlighet. Denna oxid utgöres
af hvitt pulver eller
diamantglänsande små kristaller, smälter och
sublimerar vid hög temperatur samt
syrsattes vid upphettning i luft till
antimonsyrad antimonoxid. Med
syror ger den salter, som i
allmänhet äro hvita eller färglösa och
af vatten lätt sönderdelas i fri
syra och anhydrosalter. Äfven med
alkalierna ger antimonoxid
obeständiga salter. Hydratet SbO . OH
erhålles som en hvit kristallinisk
fällning, derigenom att
antimontriklorid kokas med sodalösning.
Det är en svag syra och en svag
bas.
Antimonsulfider. Med
svafvel ger antimon tvänne föreningar,
trisulfid, Sb2 S3 och pentasulfid,
Sb2S5. Trisulfiden (antimonium
crudum) bildar mineralet
spitsglans, som är lättsmält och derför
genom sägring lätt kan skiljas
från bergart. I handeln kommer
den gjutet i koniska former och
bildar mörkgråa massor,
sammansatta af glänsande nålar. Den
begagnas i djurmedicin, i
fyrverkerikonst och till framställning af
antimonpreparat. En orangefärgad
modifikation erhålles som en flockig
fällning vid inledning af svafvelväte
i antimonoxidsalter. Vid
upphettning till 200° öfvergår den till grå
svafvelantimon. Med
svafvelmetaller förenas trisulfiden till salter,
af hvilka många förekomma i
mineralriket. Svafvelammonium löser
svafvelantimon, hvarvid ett lösligt
svafvelsalt uppstår, hvilket
sönderdelas af syror under utveckling af
svafvelväte. Kokas svafvelantimon
med vatten och sodalösning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
