Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Atmosfer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atom
37
förhållande. — Berzelius bevisade,
genom vidsträckta undersökningar,
lagens allmängiltighet. För
förklarandet af lagen för de multipla
proportionerna uppställde Dalton en
hypotes eller teori, att alla
grundämnen ytterst bestå af mycket små,
ej vidare delbara partiklar, kallade
atomer, så beskaffade, att alla af
samma ämne ega lika vigt, men af
olika ämnen olika vigt. Då nu en
förening bildas, förenas en atom af
ett grundämne med 1, 2, 3, 4, 5
o. s. v. atomer af ett annat
grundämne. Den uppkomna föreningens
minsta partiklar blifva efter detta
antagande alla lika sammansatta,
och på samma gång har lagen för
de multipla proportionerna fått en
enkel och tillfyllestgörande
förklaring. Atomernas absoluta vigter
kunna naturligtvis icke bestämmas,
men väl de relativa vigterna, d. v.
s. huru mycket mer eller mindre
ett ämnes atomer väga än ett
an-nats. Dessa relativa tal, hänförda
tillo viss enhet, kallas atomvigter.
Ar 1805 hade Humboldt och Gay
Lussac visat, att vattnet består
precis af 1 volym syrgas och 2
volymer vätgas. Sedermera, 1809, fann
Gay Lussac att samma
regelbundenhet är allmän i afseende på
volymerna hos gaser, som förenas, eller
att, när gasformiga ämnen förenas,
gasernas volymer stå i enkelt
förhållande såväl till hvarandra som
till den uppkomna föreningens
volym. . Så förenas 1 vol. klorgas
med 1 vol. vätgas till 2 vol.
klorvätegas, 1 vol. qväfgas med 3 vol.
vätgas till 2 vol. ammoniakgas o.
s. v. Det är uppenbart att ett nära
samband eger rum mellan Daltons
lag för de multipla proportionerna
och Gay Lussacs volymlag, och det
låg nära till hands att antaga att
vigterna på gasers volymer förhålla
sig som atomvigterna. Berzelius,
som alltid fäste stor vigt vid Gay
Lussacs volymlag, antog också att
antalet volymer, som förenas,
förhåller sig som antalet atomer. Han
ansåg derför att vatten, som bildas
genom förening af 2 vol. vätgas oeh
1 vol. syrgas, består af 2 atomer väte
och 1 at. syre. Såsom
jämförelsetal för atomvigterna antog han
syrets, som antogs vara 100, och
öfriga elements atomvigter bestämde
han i förhållande till syrets. De
olika atomvigterna betecknades med
begynnelsebokstafven eller
begynnelsebokstäfverna till grundämnenas
latinska namn. Syrets atomvigt
tecknades O (af oxygenium) och betydde
talet 100, vätets tecknades H (af
hydrogenium) och betydde 6,25. Vill
man med dessa ännu alltjämt
brukliga kemiska tecken uttrycka en
förenings sammansättning, skrifver
man bredvid hvarandra tecknen för
de beståndsdelar, hvilka ingå i
föreningen, och utmärker med en
siffra efter tecknet (antingen
upptill eller nedtill) det antal
atomvigter, som ingå i föreningen.
Vattnet består af 2 at. väte och 1 at.
syre och dess kemiska formel är
derför H.2O eller H2O. Endast i
sällsynta fall, såsom vid vatten,
klorväte o. s. v., blef det möjligt
att af volymförhållandena draga
bestämda slutsatser angående
atomernas relativa antal i en förening. I
flertalet fall blef derför ingen annan
utväg öfrig än att för fastställandet
af atomvigternas storlek antaga för
en förening af något element en
viss sannolik formel och att sedan
genom analys af denna förening få
atomvigten bestämd.
Berzelius stödde i dylika fall
antagandet af formler för föreningar
på hufvudsakligen följande satser:
1. Om ett grundämne, B, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
