Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Benlim ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
Bernstén—Bilinervatten
lutsalt med järnvitriol (ofta blandad
med alun) och fällningens
behandling med salpetersyra eller klor
(klorkalk och saltsyra). Efter
uttvättning blandas fällningen med
större eller mindre mängder
stärkelse, kaolin, Zinkhvitt, barythvitt
o. s. v. Rent berlinblått, utan
dylika inblandningar, kallas parisblått.
Färgen kommer i handeln såsom
tärningformiga stycken, hvilka
genom tryck emot en hård kropp
antaga, liksom indigo, rödaktig färg
och stark glans. Berlinblått
användes som vatten- och (sällan) som
oljefärg, till tapeter, färgning af
papper, till injiciering af
anatomiska preparat o. d. Färgen tål icke
alkaliska vätskor, ger t. ex. med
kali brunt järnoxidhydrat och gult
blodlutsalt, men är deremot
beständig emot salpetersyra och klor, som
lätt förstöra indigo. Den är
alldeles olöslig i vatten, men genom
fällning af järnvitriol med
öfverskott af gult blodlutsalt och
fällningens syrsättning erhålles ett
kali-haltigt berlinblått, som efter
fullständig uttvättning löses i vatten.
Digereras berlinblått ett par dagar
med koncentrerad saltsyra eller
svafvelsyra, utspädd med sin lika
volym vatten, och uttvättas sedan
syrorna, erhåller man en färg, som
kan lösas i oxalsyrelösning till en
mörkblå vätska (8 del. berlinblått,
1 del oxalsyra, 256 del. vatten),
hvilken kan begagnas som blått bläck.
Bernsten. Se Bärnsten.
Beryllium (äfven Glucinium), ett
sällsynt grundämne af
jordmetallernas grupp, förekommer i
mineralriket såsom silikat (smaragd,
leu-kofan, gadolinit m. fl. mineral)
eller som aluminat (krysoberyll).
Metallen är hvit, kristallinisk, eg. v.
l,9i, hård och spröd samt kan utan
förändring upphettas ’till rödglödg-
ning i syrgas och vattenångor.
At. v. Be -9,o. Med syre ger
beryllium blott en enda oxid,
beryll-jotå, Be O, ett hvitt osmältbart
pulver, som med syror ger färglösa eller
hvita, sött smakande salter, af hvilka
sulfatet kristalliserar bäst.
Berylljord har stor benägenhet att bilda
basiska salter.
Beslag kallas tunna öfverdrag af
(företrädesvis) metalloxider, som
afsätta sig, då vissa metaller eller
blandningar af oxider och
reduktionsmedel upphettas på kol för
blåsrör. Antimon ger hvitt
beslag, bly gult, kadmium brunt o. s.
v. Beslag kallas äfven skyddande
öfverdrag på glas och porslinskärl,
som skola uthärda starkare
upphettning.
Betain, organisk bas (anhydrid),
CH2}co^Hö^3’ som förekommer l
hvitbetor (0,i %) och
hvitbetsme-lass (3 %). Den utgöres af
deli-qvescenta, stora, färglösa kristaller
samt har blifvit syntetiskt
framställd af trimetylamin [N(CH3)3] och
monoklorättiksyra (CC1H2COOH).
Betning, tygers behandling med
vissa metallsalter, för erhållande af
förmågan att upptaga färgämnen.
Se Färgning.
BezoärStenar, tarmkonkrement
af antiloparter, äro af två slag:
mörkbruna och icke smältbara samt
grönaktiga och smältbara
underutveckling af aromatiskt luktande
ångor. De förra innehålla ett med
garfsyra beslägtadt ämne, ellagsyfa,
de senare en med kolalsyra nära
beslägtad syra, litofellinsyra.
Bikarbonat, i allmänhet
benämning på sura kolsyrade salter,
särskildt på surt natriumkarbonat, Na
HCO3_.
Bilinervatten (Bilinvatten). Se
Mineralvatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
