Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bindväf ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blyglete—Blylegéringar
59
varor icke säljas, om de äro
invecklade i tennfolium, som haller öfver
10 % bly.
Blyglete. Se Blyoxid.
Blyhvitt, hvit målarefärg, som
i rent tillstund (kremserhvitt) består
af basiskt blykarbonat (kolsyrad
blyoxid), men i handeln nästan alltid
forekommer uppblandad med
barythvitt, tungspatpulver o. s. v. Det
beredes, ehuru på olika sätt i olika
fabriker, genom sönderdelning af
basiskt blyacetat (blyättika) med
kolsyra. I några tyska fabriker
utsättas blyplåtar för fuktig och
kolsyrehaltig luft, som innehåller
ättik-ångor. Efter flere veckors förlopp
äro blyplåtarna öfverdragna med
skorpor af blyhvitt, som rifvas till
pulver. I Holland insättas
stenkrukor, som innesluta
sammanrullade blyplåtar och ättika i
gödselhögar. I Frankrike kokas blyoxid
med blysockerlösning, hvarefter
kolsyregas inledes i lösningen af
basiskt blyacetat. Blyhvitt är af alla
hvita färger den som har den största
»täckande» förmågan, men lider af
olägenheten att vara giftig och gulna
eller svartna i luft, som innehåller
svafvelväte. På senare tider har
blyhvitt till stor del blifvit ersatt
af Zinkhvitt.
Blykammarekristaller
benämnes en i stora färglösa kristaller
an-skjutande förening, SO2(NO2) OH,
nitrosvafvelsyra, som bildas genom
inverkan af undersalpetersyra på
svafvelsyra och som vid brist på
vattenånga uppstår i
svafvelsyrefabrikernas blykamrar. Den
förstöres lätt af vatten. .
Blyklorid, Klorbly, Pb Cl2
uppstår som en hvit, kristallinisk
fällning, då lösningar af blysalter
blandas med klorvätesyra eller lösliga
klormetaller. Den är löslig i
kokande vatten, hvarur den vid af-
svalning kristalliserar i fina, hvita
nålar, men mycket svårlöslig i kallt
vatten och i syror. Med blyoxid
kan den förenas till en mängd
oxi-klorider. En sådan oxiklorid
utfälles vid tillsats af kalkmjölk till
blyklorid och användes, under
namnet Pattinsons blyhvitt, till
hvitan-strykningsfärg. En annan oxiklorid
erhålles genom digrering af blyoxid
med koksaltlösning och upphettning
af återstoden. Den användes som gul
färg, s. k. patent gult, Turners gult,
engelskt gult. Om man smälter
10 del. blyoxid med 1 del salmiak,
erhålles efter afsvalning en blädigt
kristallinisk, gul oxiklorid, som efter
rifning användes som färg, mengel
eller kasselgult,
Blykromat. Se Kromgult och
Kromrödt.
Blylegéringar. Bly legeras i
allmänhet lätt med de flesta
metaller, dock icke med aluminium,
järn och zink. Med antimon ger
det lättsmälta och spröda legeringar,
som begagnas till stilar (16—20 %
antimon, 84—80 % bly och litet
vismut, som gör att legeringen vid
stelnandet utvidgas något litet), till
stereotypplåtar (9 del. bly, 2 del.
antimon och 2 del. vismut), till
musiktrycktaflor och tygtryckformar.
Guld sammansmälter i alla
för-hållanden med bly och ger spröda
legeringar. En legering af 11 deL
guld och 1 del bly är] skör som
glas, och en halt af 0,05 % lär
upphäfva guldets smidbarhet. Tenn
och bly sammansmälta i alla
förhållanden, och legeringen utmärkes
af lägre eg. v. än som beräknas af
beståndsdelarnas. Dessa legeringar
oxideras lätt vid glödgning i luften
och gifva blandningar af tennoxid och
blyoxid, som användas till emaljer.
En legering af 4—5 del. bly och 1
del tenn brinner som stenkol och
r^m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
