- Project Runeberg -  Kemiskt hand-lexikon /
73

(1883) [MARC] Author: Per Teodor Cleve - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bränvinsprofning ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



Bäfvergäll—Bärnstensyra

retterna äro i nedre änden
tillsmälta, men der försedda med ett
afloppsrör, som löper parallelt med
det graderade röret och upptill är
utböjdt för att underlätta vätskans
utflytande. De mohr’ska byrett erna
äro nedtill utdragna, men öppna
rör, hvilkas undre öppning slutas
med ett med klämmare försedt
kaut-sjukrÖr, hvari fogats ett kort
afloppsrör af glas. På senare tider har
man börjat använda byretter, hvilkas
undre öppning kan slutas med en
glaskran.

Bäfvergäll, Gastör ewrn, det hos
bäfvern, såväl hannen som honan, i
tvänne pungar på ömse sidor om
genitalia samlade sekretet från
talgkörtlar. Det är en gulbrun
smörjig massa, som med tiden blir
mörkare och spröd, luktar
egendomligt, fenolartadt, samt innehåller
hartsartade ämnen, flyktig olja m.
m. Den användes i medicin.

Bärblått, det till sin kemiska
natur okända färgämnet i blåa bär,
t. ex. blåbär, fläderbär. Bärblått
färgas rödt af syror, grönt af
alkalier, och användes såsom
färgningsmedel för konfityrer, konstgjordt vin
o. d.

Bärnsten (Succinum), fossilt harts
af barrträd från brunkolsperioden,
träfias företrädesvis vid Östersjöns

kust (Samland), der det
af stormen kastas upp ur
vattnet. Bärnstenen är ljusgul eller
brungul och genomskinlig eller hvit.
och ogenomskinlig. Under
gnidning blir den elektrisk (elektricitet
är härledt af det grekiska namnet
på bärnsten, elektron), och den
mjuknar vid upphettning i olja samt
löses-i benzol, kloroform m. m. Den
brinner med sotande låga och afgifver
aromatiska ångor. Vid torr
destillation ger den vatten bärnstensolja,.
bärnstensyra och en hartsartad
återstod, bärnstenskolofonium, som
användes till beredning af fernissa.
De bättre sorterna och större
styckena användas till prydnader, de
sämretill rökverk samt till beredning af
bärnstensyra och kolofonium.

Bärnstensolja, en grönaktigt
mörkbrun olja af genomträngande
•obehaglig lukt, ger vid
uppvärmning med 3 del. salpetersyra ett af
mysk luktande harts, konstgjord
mysk. Jfr Bärnsten.

Bärnstensyra, 0aH4(C0aH)a,
bildas vid torr destillation af
bärnsten, vid oxidation af fett och oljar
vid jäsning af orent kalksalt af
äpplesyra och, i små mängder, vid
jäsning af kolhydrat. Fördelaktigast
fås denna syra af oren äpplesyrad
kalk, som utröres med vatten och
rutten ost samt lemnas att jäsa vid
30°—40°, hvarefter kalksaltet
sönderdelas med svafvelsyra och
lösningen afdunstas till kristallisering.
Den utgöres af färg- och luktlösa
kristaller med svagt sur smak,
lättlösliga i hett vatten, svårlösliga i
kallt. Den smälter vid 180°, kokar
vid 235° och sönderdelas dervid till
större delen i vatten och anhydrid.
Bärnstensyra användes till
medicinskt bruk, dervid alltid förorenad
af de flyktiga oljor, som bildas vid
torr destillation af bärnsten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:12:48 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kemihlex/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free