Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Destillation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
Diazoföreningar—Didym
stasens verkan känner man att
den är i hög grad beroende af
temperaturen. Högsta verkan är vid 63°,
men nära lika stor redan vid 54°.
Från 63° aftager verkan mycket
hastigt, så att den vid 70° endast är
hälften så stor. Vid 18° är
diastasens verkan ungefår lika stor som
vid 70° och ökas tämligen
regelbundet till 54°. Stärkelsens förvandling
är olika vid olika temperaturer.
Under 63° bildas 68 % maltos och
32 % dextrin, vid 64—70° 34,5 %
maltos och 65,5 dextrin, och öfver
70° 17,4 maltos och 82,6 dextrin.
Vid inverkan af diastas på stärkelse
vid mellan 50 och 70° sker
reaktion snabbt, inom 20 minuter, och
fortsattes sedermera mycket
långsamt. Vid temperaturer under 54°
sker omsättningen långsammare, men
samma sockermängd bildas dock
som vid 54°—63°. Sockermängden,
som bildas af samma mängd
diastas, är oberoende af lösningens
koncentration, och diastasens verkan
röner intet inflytande åf den bildade
sockermängden. Om derför, under
jäsningen af mäsk i bryggerierna,
dextrinhalten minskas, är detta att
tillskrifva helt och hållet tiden för
diastasens inverkan, ieke
elimineringen af sockret genom jäsningen.
Mycket små mängder af syror
inverka höjande på diastasens verkan,
men förhållandet ändrar sig raskt
vid Ökad tillsats af syror. Saltsyra
och svafvelsyra utöfva den
kraftigaste inverkan, mjölksyra verkar
mindre kraftigt, och ättiksyra eller
smörsyra vida svagare. På samma
sätt hafva surt reagerande
metallsalters lösningar ett försvagande
inflytande på diastasens verkningar,
men salter af neutral reaktion hämma
dem endast obetydligt. Karbolsyra
verkar mindre än den starkare sura
salicylsyran. Stryknin tyckes ej in-
verka på diastas. Alkohol minskar
obetydligt diastasens verkan. Se
Kjeldahl, »Undersögelser over
suk-kerdannende fermenter»,
^Meddelelser fra Carlsberg laboratoriet» (lista
b., s. 107).
Diazoföreningar, en stor grupp
af aromatiska, qväfvehaltiga, lätt
sönderdelade och ofta explosiva
ämnen, som uppstå vid inverkan af
salpetersyrlighet på primära
aromatiska ammoniakbaser. Alla
innehålla tvänne, vid hvarandra bundna
qväfveatomer, af hvilka den ena
binder derjämte en aromatisk och
en negativ rest. Genom inverkan
af salpetersyrlighet på t. ex.
salpe-tersyradt anilin C6H5M2, HNOa
bildas, under utträdande af vatten,,
salpetersyrad diazobenzol
C6H,— N—NO o -rv ~. .
b 5 m å Diazoioreningar-
N
na äro således ett slags salter af ett
ammonium (NH4), hvari 1 at. väte
blifvit ersatt af en enatomig
aromatisk radikal och 3 at. väte af en
treatomig qväfveatom.
Diazoföreningarna utmärkas deraf, ’ att de
vid uppvärmning med vatten
sönderdelas under utveckling af
qväfgas, då gruppen N2R(R en negativ
radikal) ersattes af OH. Af
diazo-benzolsalter bildas sålunda fenoler.
Vid inverkan af vätesyror (bäst HJ)
bildas likaledes under
qväfgasut-veckling föreningar mellan
saltbil-dare och den aromatiska radikalen.
Till följd af den lätthet, hvarmed
gruppen N2R kan utbytas mot
andra radikaler, äro diazoföreningarna
mycket vigtiga föreningar för
metamorfoseringen af ett organiskt ämne
till ett annat. Flere bland dem ha.
på senare tider fått användning uti
fårgämneindustrien.
Diazoföreningarna upptäcktes af P. Griess år 1858.
Didym, metalliskt grundämne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
