Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Destillation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diffusion—Bigereriag
89
upptäckt 1841 af Mosander,
forekommer alltid tillsammans med
låntan (deraf namnet, af grek. didymoi,
tvillingar), cerium, Samarium,
ytter-jordar o. d., i flere sällsynta
mineral, t. ex. cerit, ortit och gadolinit.
Metallen är gulaktigt hvit af stark
metallglans, eg. v. 6,54, lätt
förbrän-nelig och syrsättlig. A t. v., Di,
= 142. Oxiden, Di2O3, är grå,
löses lätt i syror och ger dervid
violettröda salter, som utmärkas af ett
vackert absorptionsspektrum. Didym
har äfven en högre, till sin
sammansättning icke säkert bekant, oxid,
eller brun didymsuperoxid, som lätt
förlorar syre.
Diffusion, gasers eller vätskors
frivilliga blandning med hvarandra.
Tvänne gaser, som lemnas i
beröring med hvarandra, öfvergå, äfven
med betydliga olikheter . i tyngd,
småningom till en likformig
blandning, och detta eger äfven rum,
om de skiljas åt genom en porös
vägg, t. ex. en skifva af gips eller
grafit. Samma förhållande inträffar
med vätskor, som hafva adhesion
till hvarandra, äfven om de skiljas
åt genom pergamentpapper eller
oxblåsa. Den hastighet, med
hvilken olika gaser blandas med en
och samma gasart, beror af deras
täthet och står i närmaste
öfverensstämmelse med Grahams lag,
el-l/r är omvändt proportionel med
qvadratrötterna ur tätheterna. Så
fann Graham, att genom en
gipsvägg utträngde mot 1 vol. luft
3,83 vol. vätgas (
0)812 kolsyra
)
=0,8»^
å
( ^
o. s. v. Detta fenomen beror på
rörelsen hos gasmolekylerna. I lufttomt
rum spridas gasens molekyler
ögonblickligen, men i ett med gas fyldt
långsamt, hvilket kommer af friktio-
nen mellan de bägge gasernas
molekyler. Samma fall inträfiar med vätskor
eller lösningar af fasta ämnen.
Skiljas tvänne vätskor åt genom en
membran af pergamentpapper,
blandas de småningom med hvarandra,
ehuru allt efter vätskans natur på
mycket olika sätt. Kristalliserande
(kristalloida), i en vätska lösta
ämnen, diffundera hastigare än amorfa
(kolloida), såsom gummi, dextrin
och ägghvita, hvarför de kunna
åtskiljas, om lösningen hälles i ett
kärl, hvars botten utgöres af en
pergamentpappershinna och
befinner sig i en skål med vatten
(dialysator). I vattnet utgå först kri-
Dialysator.
stalloiderna, hvaremot största delen
af de kolloida ämnena stannar i det
inre kärlet. Man kallar denna
operation dialys. Mycket lämpliga för
dialys äro cylindrar af
pergamentpapper, liknande tarmar, i hvilka
cylindrar de vätskor, som skola
dialyseras, hällas. Dessa med vätska
fyllda rör insänkas nu i vatten, som
mottager de kristalloida ämnena.
Dialysen spelar en ’ mycket vigtig
roll i de lefvande * organismerna,
inom hvilka safterna helt och hållet
eller delvis spridas genom dialys.
Digeréring benämnes den
operation, genom hvilken man, medelst
någon vätska, i lindrig värme
utdrager ur ett fast ämne lösliga
beståndsdelar. Dertill använda kärl
benämnas digestorer. Digerering vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
