Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
Egentlig vigt
nelt till atomvigterna, hvarför
produkten af egentliga värmet och
atomvigten, atomvärmet, i de flesta fall
blir 6,4; Dulongs och Petits lag.
Man har således i egentliga värmet
ett medel att approximativt verifiera
atomvigterna. Emellertid visa
grundämnen med lägre atomvigter,
särskildt kol, bor och kisel, stora
afvikelser, likaså metallen beryllium
och i mindre grad aluminium.
E-gentliga. värmet hos allotropiska
modifikationer är ofta olika, och
dessutom varierar det med
temperaturen, aggregationstillståndet o. s. v.
Så är t. ex. isens egentliga värme
endast hälften af vattnets, eller 0,5.
Egentlig Vigt, Specifik vigt,
Täthet, hos fasta och flytande
ämnen, är det tal, som utmärker huru
mycket lättare eller tyngre dessa
ämnen äro än en lika stor volym
vatten vid den största täthet, d. v. s.
vid +4°. Vanligen anges kroppars
eg. v. vid 0°, men för vätskor
äfven ofta vid 15°. Gasers eg. v.
hänföres till en lika volym luft vid
0° och 760 millim. bar., som tages
till enhet (se Gastäthet.) Egentliga
vigten (e) erhålles, om absoluta
vigten på ett ämne (p) divideras med
vigten på en lika volym vatten (v),
e–~, och volymen
finnes följaktligen enligt
formeln
= — genom divi-
sion af abs. v. med eg. v.
Fasta kroppars egentliga
vigt kan bestämmas på
flere sätt, vanligast med
pyknometer och
hydrostatisk våg. Pyhnometern är
en liten flaska med väl
inslipad glaspropp, ofta försedd med
en termometer. Man väger först noga
flaskan tom, och sedan flaskan fylld
med vatten, hvaraf man erfar
vigten på den volym vatten, som
rymmes i flaskan. Derefter väges flaskan
torr och med den substans, hvars
vigt skall bestämmas, och slutligen
flaskan med substans och vatten.
Genom de tvänne sista vägningarna
erfar man kroppens absoluta vigt
(= flaskan -f substans—flaskan) och
vigten på den volym vatten, som
undantränges af kroppen, hvilken
är skilnaden mellan vigten på den
med vatten fyllda flaskan -f
substansens vigt och den sist tagna vigten.
Man behöfver sedan endast dividera
kroppens . vigt med vigten på
vattenvolymen. Om vägningarna
utförts vid högre temp. än 4°, måste
man genom räkning korrigera eg. v.
Den hypostatiska vågen är en
vanlig våg, pä hvars ena balans blifvit
fäst en kort vågskål med en krok
i bottnen. Substansen hänges på
ett hårstrå i kroken eller lägges i
ett mindre kärl, som kan fästas
med ett hårstrå vid samma krok.
Man bestämmer derefter noga vigten
i luften och nedsänker sedan
substansen i vatten. Skilnaden i vigt är vigten
på den volym vatten, som blifvit
undanträngd af substansen. Naturligtvis
måste korrektioner göras för kärlets
vigt i luft och i vatten. Om
substansen är löslig i eller lättare än
vatten, måste vägningen ega rum i
någon annan vätska, hälst benzol,
af känd eg. v., då man erfar eg. v.
i förhållande till denna. Om
vätskans eg. v. är d" och d’
substansens eg. v. i förhållande till denna
vätska, och om p, p’,p" äro vigterna
på lika stora volymer af substansen,
P
vätskan och vattnet, så är d’ = — >
d" = ^7 och således d’d" = ^7
P P
eller den sökta eg. v. Vid ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
