Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Etsning—Etylalkohol
digt är, att de sura eterarterna af
svafvelsyra, fosforsyra o. s. v. gifva
med baryt, kalk och blyoxid lösliga
salter, då de nämda syrornas salter
med dessa baser äro svårlösliga
eller olösliga fällningar. Många
eterarter förekomma i naturen.
Vigtigast bland dem äro fettarterna och
oljorna, som äro neutrala eterarter
af den treatomiga alkoholen
glycerin. Äfven glykosiderna kunna
betraktas som eterarter af glykoser,
eller jäsbara sockerarter. Till
eterarter höra äfven de ämnen, som
bilda hufvudmassan af vaxarterna,
och spermaceti.
Etsning, ett i tekniken mycket
användt förfarande att åstadkomma
teckningar på någon af kemiskt
homogent material bestående yta.
Detta förfarande består deri att ytan
öfverdrages med en skyddande
ets-grund, hvari sedan raderas den
teckning man vill åstadkomma.
Sedan detta skett, öfvergjuter man
ytan med något etsmedel af olika
art, allt efter materialet. Som
ets-grund för kopparplattor eller
metallplattor användes en
sammansmält blandning af 1 del hvitt vax,
1 del pulveriserad mastix och ’/2 del
asfalt. Den med denna etsgrund
öfverdragna metallplattan sotas, och
på densamma raderas derefter
teckningen. Sedan detta skett, förser man
plattan med en kant af 1 del vax, 1
del harts och 1/10 ister. Som etsmedel
användes för koppar salpetersyra,
hvilken emellertid har den
olägenheten att gasblåsor fästa sig i de
fina radérstrecken, hvarför man
föredragit lösningar af
kaliumdikromat i svafvelsyra eller
kaliumklorat i utspädd klorvätesyra, och
slutligen att förena plattan med
positiva polen af en galvanisk stapel,
vid hvars negativa pol en
kopparplatta blifvit fäst, hvarefter bägge
plattorna insänkas i en
kopparvitriollösning. Genom den galvaniska
strömmens inverkan bortföres
kopparn från den graverade plattans
obetäckta delar. För etsning på
glas användes som etsgrund vax
och som etsvätska fluorvätesyra.
Detta slags etsning begagnas
numera jämförelsevis föga och
hufvudsakligen för gradering af rör,
barometrar, termometrar o. d. För
etsning af bokstäfver, ornament o. d.
på glas begagnas f. n. den af
amerikanaren Tilghman uppfunna
sandblästern, genom hvilken det glas,
som skall etsas, utsättes för en
kraftig ström af fin sand, under det de
partier, som ej skola angripas,
skyddas med sjabloner af kautsjuk,
järnbleck eller papp.
Etyl, en i fritt tillstånd icke känd
organisk radikal, C2H5, som
antages förekomma i alkohol, eter,
etyl-amin o. s. v.
Etylalkohol, C2H5OH, den
verksamma beståndsdelen i bränvin
och sprit, bildas vid jäsning af
maltos, drufsocker och glykoser i
allmänhet. I rent tillstånd
erhålles den, om sprit af högsta
koncentration skakas med utglödgad
pottaska, vattenfritt kopparsulfat eller
osläckt kalk och sedan destilleras.
Etylalkoholen är en färglös vätska
af kpt 78,°4 och eg. v. 0,79367. Vid
afkylning till —100° blir den
tjockflytande. Den är mycket
hygroskopisk och blandar sig i alla förhållanden
med vatten. Vid blandningen
utvecklas värme, och blandningens
volym blir mindre än summan af
alkoholens och vattnets; 49,836
vol. vatten och 53,939 vol. alkohol
af 0° gifva 100 vol. bränvin i st. f.
103,775. Bränvins halt af alkohol
uppgifves vanligen i volymprocent,
som bestämmes medelst areometrar,
bränvinsprofvare, hvilka angifva eg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
