Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fosfit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fotografi
123
franska regeringen, hvilken
offentliggjorde den som en skänk åt hela
verlden. Metoden, undergick
förbättringar. Så föreslog John
Herschel att i st. f. koksalt vid
fixeringen använda undersvafvelsyrligt
natron (natriumhyposulfit), hvars
verkan är vida hastigare, emedan
det lättare löser jodsilfver. Claudet
använde i st. f. jod klorjod, och
ännu känsligare plattor erhöllos
sedermera med bromjod. Fizeau
använde till bildens förstärkande
guldklorid. Daguerrotypien
utträngdes snart af ett nytt förfaringssätt,
uppfunnet af Fox Talbot, hvilken
lyckats att på papper, som
impregnerats med jodsilfver, fixera
camerabilder. Det känsliga papperet
indoppades före försöket i en lösning
af silfvernitrat och galläpplesyra samt
exponerades i en Camera. Bilden
synes till en början knappast, men
framträder, äfven i mörkt rum, efter
någon tid och kan hastigt
framkallas, om man tvättar papperet
med en blandning af silfvernitrat
och galläpplesyra, hvarigenom
afsät-tandet af metalliskt silfver i fint
fördeladt tillstånd på de belysta
partierna påskyndas. Bilden
fixeras derefter med en lösning af
bromkalium i vatten. Den erhållna
bilden är en negativ bild, d. v. s.
ljusa partier hos föremålet
framträda som skuggor, och höger är åt
venster. För att dermed taga positiva
bilder lägger man ett känsligt
papper under den negativa bilden och
utsätter det för solljus. De så erhållna
bilderna äro dock ej tillräckligt fina
i sina konturer. För uppfångandet
af negativa bilden använde Niepce
de Saint-Victor, i st, f. papper, en
glasskifva, öfverdragen med en tunn
hinna af ägghvita, impregnerad med
jodsilfver. Ägghvitan ersattes
sedermera af det än i dag allmänt
använda kollodiet (Legray och
Archer). Fotografering tillgår nu på
följande sätt. På en glasskifva
uthälles kollodium, blandadt med
jodi-der och bromider af zink eller
kalium. Skifvan nedsänkes derpå i
en lösning af silfvernitrat, hvarvid
jod och bromsilfver utfällas samt
meddela kollodiumhinnan en gulhvit
färg. Plåten inneslutes derefter i
en trälåda (kassetten) och utsättes
för camerabilden. Efter skedd
exposition påskyndas reduktionen på
de belysta ställena, derigenom att
plåten indoppas i en lösning af
järnvitriol. Plåten tvättas väl, och
bilden fixeras medelst
natriumhyposulfit, tvättas ånyo och öfverdrages
med en spritfernissa, till skydd för
den tunna kollodiumhinnan.
Plåten med den negativa bilden uppåt
lägges sedan i den s. k.
kopieringsramen och täckes af ett blad
ljus-känsligt papper, ramen slutes,
omvändes och utsättes för ljuset.
Pap-peret med den positiva bilden tvät-:
tas väl och nedlägges i en lösning,
af guldklorid, neutraliserad med
borax eller natriumacetat. Bilden
blir då genom utfäldt guld förstärkt,
hvarefter den fixeras med
natrium-hypos*ulfit och tvättas väl, så att
intet af det senare saltet
qvarstan-nar. Det papper, som användes
till positiverna, är särskildt
prepa-reradt med ägghvita eller stärkelse
(arrowrot) och impregneradt med
brom- och jodsilfver. För
ögonblicksfotografier användes, i stället
för kollodiumplattor, en glasskifva,
öfverdragen med gelatin, som
innehåller jodbromsilfver, och bilden
framkallas medelst pyrogallussyra.
På senare tider har en annan
ljuskänslig substans än klorbromsilfver
fått stor användning i fotografi,
nämligen en blandning af gelatin och
kalium- (eller ammonium-) dikromat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
