Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gips ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Glas
fast lera och chamott. Deglarna
uppställas i ugnens periferi, hvar
och en framför sin öppning i
ugnsväggen. Ugnen har formen af ett
hvalf med1 cirkelformig eller aflång
bas och eldas med generatorsgas af
ved, torf o. d. Deglarna beskickas
växelvis med glassats och
glasskärfvor, och hettan uppdrifves, tills allt
smält, eller till 1200°—1250°. Vid
denna temperatur är glasmassan
flytande, ungefär som sirap, och
lemnar fri passage för kolsyregasen, som
utvecklas ur materialen, på samma
gång som orenligheter,
hufvudsakligen kalium- och natriumsulfat, s. k.
glasgalla, kunna stiga upp till ytan
och afskummas. Efter denna
operation, som benämnes luttring,
sänkes temperaturen till 700°—800°,
hvarefter glasmassan blir mjuk, seg
och smidig. Den förarbetas sedan
på olika sätt, genom blåsning eller
prässning. Blåsningen tillgår så,
att arbetaren doppar ett järnrör,
pipan, i den mjuka glasmassan och
blåser ut den derpå fastnade
glasklumpen under kringsvängning i
luften på olika sätt, allt efter
ändamålet, eller i formar af trä. Skall
fönsterglas tillverkas, blåses i fria
luften en stor cylinder, som med
sax uppklippes i spetsen, sedan
spräckes i längdriktningen och i
mjukt tillstånd plattas ut till en
skifva, som långsamt afkyles och
sönderskäres. Buteljer, flaskor o. d.
blåsas i formar af trä. En del
glas-•pjeser, t. ex. tallrikar och
sockerskålar, prässas i formar af metall.
Alla glaspjeser måste efter
tillverkningen långsamt och noga afkylas,
emedan de eljest lätt spricka vid
lindriga temperaturförändringar.
Spegelglas och stora fönsterglas
tillverkas genom gjutning, på det sätt
att glasmassan, som upphettats till
högsta temperatur och blifvit tunn-
flytande, samlas i fyrkantiga
vannor, hvilka med tillhjälp af en kran
flyttas öfv.er ett med bronsskifva
be-lagdt bord, der de uthållas,
hvarefter en tung bronscylinder rullas
deröfver. Sedan skifvan
omsorgsfullt afkylts, poleras den mot en
annan tungt belastad skifva med sand,
sedan med smärgel af allt finare
korn, slutligen med trätrissor och
järnoxid. Glasrör tillverkas genom
dragning. På senare tider har De
la Bastie funnit att glas, om det
upphettas, tills det börjar bli mjukt, och
derefter inlägges i starkt upphettad
paraffin eller olja och lemnas der
någon tid, erhåller en stor fasthet,
hårdhet och motståndsförmåga för
temperaturväxlingar. Sådant glas
lider emellertid af en olägenhet, att
stundom af ringa repor eller utan
märkbar yttre anledniug med en
våldsam explosion springa sönder
till små Skärfvor. Genom tillsats
af oxider kan glas färgas, t. ex.
blått af koboltoxid, violett af
brunsten, gulgrönt (fluorescerande) af
uranoxid, blågrönt af kopparoxid och
blod- eller lackrödt af kopparoxid och
reduktionsmedel, gräsgrönt af
kromoxid, rödt af guldpurpur. Mjölkhvitt
glas erhålles med tennoxid,
zinkoxid eller benaska (s. k. benglas,
genom hvilket en ljuslåga synes
med matt, rödaktigt sken.) —
Glastillverkning var känd redan mer än
2,000 år f. K. i Egypten, sedermera
i Fenicien och Assyrien. Under
romerska kejsartiden stod
glastillverkningen högt i konstnärligt
hänseende. Efter det romerska rikets
fall sjönk industrien, men blomstrade
åter upp i Venezia vid slutet af
1300-talet. Sedermera nådde
tillverkningen en hög ståndpunkt i
Böhmen, Frankrike och England,
dér den första glashyttan anlades
1557. I de skandinaviska landen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
