Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hyoscyamin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I-^.JT^Z-’^"^-"
Hämatoxylin—Hastsvafvel
161
C34H35N4FeO5+HCl,
påhvil-ket förhållande grundas ett
känsligt prof på blod. En liten droppe
af blodet upphettas med isättika
och ett spår koksalt på
mikroskopets objektglas och under täckglaset
till kokning. Efter afsvalning
befinnes hela synfältet vara täckt af
små rödbruna kristaller. Detta prof,
kalladt det teichmanrt ska, är
mycket skarpt och kan användas äfven
på gammalt torkadt blod.
Hämatpxylin, färgämnet i
cam-pecheträ eller blåholz, bildar sött
smakande gula kristaller, C16H1406
med 1 eller 3 mol. H2O. Genom
»syrsättning uppstår deraf hamatein,
C16H12O6, som bildar brunröda
kristaller, hvilkas lösningar i
alkaliska vätskor äro violettblåa. Med
kromsyrade och vanadinsyrade
salter ger hämatoxylin svartblåa
lösningar, hvilka ingå i flere sorters
Skrifbläck.
Hämln. Se Hdmatin.
Hämoglobm, Hämatoglobin,
Hä-matokrystallin, det röda ämne, hvaraf
blodkropparna hufvudsakligen
bestå, kan erhållas i kristaller, lättare
eller svårare af olika djurs blod.
Kristallerna äro röda, rombiska
prismer eller tetraédrar eller sexsidiga
taflor (ur ekorreblod) och innehålla
kristall vatten, hvars mängd varierar
mellan 3 och 10 %. Vid
upphettning till 160° sönderdelas
hämoglobin och utvecklar ångor, som
lukta af brändt horn, och vid
fullständig förbränning lemnar det en
af järnoxid bestående återstod. Det
löses i vatten samt än bättre i
svagt alkaliska lösningar och i
mycket utspädd alkohol. Det är
olösligt i alkohol, eter, kloroform och
benzol. Vattenlösningen koagulerar
vid 64—68°, och hämoglobinet
sönderdelas äfvenledes genom
inverkan af syror och alkalier.
Dervid bildas ägghviteämnen, som ej
äro fullt kända, och ett järnhaltigt
ämne, hämatin. Hämoglobin har
stor benägenhet att uppsupa syrgas
och andra gaser, Jivilka qvarhållas
i så lös förening, att de kunna
aflägsnas genom utpumpning eller
utträngning med andra gaser. På
detta förhållande beror
blodkropparnas funktion i blodet, att
syrsätta förbrukade ämnen. Syrgas
-haltigt hämoglobin kallas
oxihämo-globin och utmärkes genom en större
benägenhet att kristallisera, en
lifligare röd färg och ett egendomligt
absorptionsspektrum.
Oxihämoglo-bin såväl som arterielt blod gifva
nämligen i utspädda lösningar för
spektroskapet två band mellan de
fraunhoferska linierna D och E,
hvilka framträda tydligt, t. o. m.
då lösningen håller endast 0,i %
hämoglobin och i ett lager af 1
centim. tjocklek. Bortskaffas syret ur
oxihämoglobinet, genom utpumpning
eller tillsats af reducerande ämnen,
erhålles ett annat spektrum af ett
bredt band mellan D och E, som
likväl slutar ett stycke från E.
Äfven koloxidhämoglobin har sitt
spektrum. Hämoglobin har
starkare attraktion till koloxid än till
syrgas. Ozon och oxidatiorlsmedel
i allmänhet syrsätta hämoglobin till
ett nytt ämne, methämoglobin, som
äfven kristalliserar och har ett
särskildt spektrum. I
sammansättningen närmar sig hämoglobinet
ébgg-hviteämriena, men utmärkes af en
karaktäristisk halt af järn (0,4 %).
Härdning. Jfr Glas och Järn.
Hästsvafvel, af arsenik
förorenadt svafvel, som användes i
djurmedicin.
Cleve. Kern. Lex.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
