Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ronneby, Henschens källa 0,26 gr.
Porla ––––––––– 0,47 »
Karlstad ––––– 0,59-0,67 »
Pyrmont –––––––– 0,47 »
Spaa –––––––––- 0,42 »
I Ronneby gamla källa
förekommer ferrosulfat ända till 4,36 gr. på
10 lit. vatten.
Järnvinsten, dubbelsalt af
vinsyrans kali- och ferro- eller ferrisalt,
erhålles genom digerering af
järnfilspån med vinsten och vatten.
Man afdunstar alltsammans vid
lufttillträde och till sådan konsistens,
att man af återstoden kan forma
kulor. Dubbelsaltet i denna form
användes i medicin och kallas
stålkulor.
Järnvitriol, .Ferrosulfat, Grön
vitriol, FeSO4 + 7H2O, uppstår vid
förvittring af svafvelkis och
förekommer derför i grufvatten (Falun),
hvarur det erhålles genom
koncentration (gradering) och afdunstning
till kristallisering. Den erhålles
äfven vid de svenska alunbruken,
genom alunmoderlutarnas
koncentration och kristallisering och såsom
biprodukt vid beredning af
cementkoppar. I rent tillstånd fås
järnvitriolen genom lösning af järn
eller svafveljärn i utspädd svafvelsyra.
Den bildar blågröna, lättlösliga
kristaller, hvilka i luften upptaga syre
och öfverdragas med en gul skorpa
af basiskt ferrisulfat. Vid
upphettning afgifver saltet kristallvatten,
och det qvarvarande hvita, vattenfria
sulfatet sönderdelas vid högre temp.
i svavelsyrlighet, järnoxid och
svafvelsyreanhydrid:
2FeSO4=Fe2O3 + SO2 + SO3.
Järnvitriolen användes till
svartfärgning i färgerier, indigokyp,
Skrifbläck, desinfektionsmedel o.s.v. —
Priset är 22 kr. pr 100 kilo. — I
Sverge tillverkas 395,000 kilo.
Importen uppgår till 602,327 kilo och
exporten till 74,854 kilo.
Jäsning benämnes sönderdelning
af ett organiskt ämne under
inflytande af mikroorganismers
lifsverksamhet. De mikroorganismer, som
orsaka jäsning, kallas ferment
(se d.o.) och utgöras dels af jästsvampar,
dels af bakterier (se d. o.).
Jästsvamparna (Saccharomyces) äro
enkelt organiserade svampar utan
mycelium, hvilka fortplanta sig genom
sporer, som bildas inuti cellerna,
och förökas genom knoppning.
Cellernas membran utgöres af cellulosa,
och deras innehåll af en ofärgad
protoplasma, hos yngre celler
genomskinlig, hos äldre fylld af små korn.
Man har ännu icke funnit någon
cellkärna, men man har i
protoplasman observerat en eller två, sällan
många, vakuoler, fyllda med cellsaft.
Cellerna äro vanligen isolerade.
Vid riklig tillgång på näring
förökas cellerna genom knoppning,
men då deras lifsvilkor äro
ogynsamma, bildas inuti cellerna, midt
i protoplasman, 2—4 starkt
ljusbrytande punkter, som tillväxa och
inom 12—24 timmar omgifva sig
med membraner. Hvarje cell har
derigenom förvandlats till en
sporsäck med 2—4 elliptiska eller
tetrae-driska sporer. Sporsäckens
membran brister slutligen, och de
frigjorda sporerna kunna sedermera
under gynsamma förhållanden gro.
(Jfr Reess, »Botanische
untersuchungen über die alkoholgährungspilze»
1870). Man känner en mängd
arter af slägtet Saccharomyces. De
vigtigaste äro följande:
S. cerevisiæ, vanlig jäst vid
underjäsning, runda eller ovala
celler af O,008—O,009 millim.
diameter. Denna jästsvamp framkallar
jäsning redan vid 6°—10°, vid
hvilken temp. öfriga jästsvampar äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
