Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kamfener ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
?} -A’.
Kautsjuk
kringsvängningshastighet. För
tillverkandet af kautsjukföremål skäras
de renade och uppmjuknade
blocken med hastigt roterande och af
vatten öfvergjutna knifvar eller
utvalsas till blad af önskad tjocklek.
Mycket tunna blad erhållas genom
intorkning af kautsjuk, svälld i
kolsvafla till en gröt, som man
utstrukit på en med gelatin och honung
■öfverdragen duk. Vattentäta
väfnader erhållas derigenom att
kaut-gjuk-blad sammantryckas mellan
tvänne stycken tyg och prässas mellan
-uppvärmda valsar, eller på det sätt,
att väfnaden öfverdrages med en
lösning, af kautsjuk i kolsvafla,
benzol eller terpentinolja samt derefter
sammanprässas mot ett annat,
likaledes med kautsjukfernissa
bestru-ket väfstycke.
Den rena kautsjuken är redan
vid 30°—50° mjuk och’ under 0°
alldeles hård, hvarför dess
användning är ganska inskränkt i mycket
varma och kalla land; men
införlifvas svafvel vid 132°—140° med
kautsjukmassan, förblir den elastisk
äfven vid mycket olika temperaturer
samt motstår bättre inverkan af
lösningsmedel och kemikalier.
Denna operation, som benämnes
vulkanisering, utföres på det sätt, att
ett kautsjukblad beströs med
svafvelblomma, sammanrullas och valsas,
hvilket upprepas tills massan
upptagit 12—24 % svafvel- Sedan
denna blandning af kautsjuk och
svafvel, hvilken har alla den icke
vulkaniserade kautsjukens
egenskaper, blifvit forarbetad, upphettas
föremålen i luft eller ångbad till
140°. Mycken varsamhet måste
användas vid denna operation. Man
kan äfven upphetta icke
vulkaniserade föremål under under 3—4
timmar vid 140° i en lösning af
femfaldt svafvelkalium (af eg. v. 1,25).
Vulkaniseringen eger ock rum,
redan vid vanlig temperatur, om
föremålen indoppas i en blandning af
kolsvafla och klorsvafvel.
Vulkaniserad kautsjuk är ofta uppblandad
med främmande ämnen, såsom
zinkoxid, tungspat m. m., hvilka
försämra dess beskaffenhet, men göra
den prisbilligare. Barnleksaker af
zinkhaltig kautsjuk kunna vålla
förgiftningar. På senare tider har man
användt en med antimonsulfid
uppblandad kautsjukmassa till gasslangar,
som hafva röd färg. Den
vulkaniserade kautsjuken är grå och
innehåller endast 1—2 % kemiskt
bundet svafvel; resten, 5—15 %, är
endast mekaniskt inblandad och
framkommer till ytan i samma mån
kautsjuken utsättes för uttänjning
och sammandragning, till och med
vid förvaring, samt gör den
vulkaniserade kautsjuken med tiden
skör och oduglig. Dessa
olägenheter kunna emellertid upphäfvas,
om kautsjuken befrias från
öfverskott af svafvel, hvilket sker genom
kokning med natronlut. Så renad
kautsjuk liknar den icke
vulkaniserade, är genomskinlig och högligen
elastisk, men blir icke styf i köld.
Den användes till rör eller s. k.
patentslangar, som lida endast af
olägenheten att efter någon tid
klibba fast vid andra rör af glas
eller metall och att efter lång tids
förvaring blifva något stela, hvilket
man bäst afhjälper genom att
upprepade gånger draga ut dem. Gasslangar
af vulkaniserad kautsjuk upptaga ur
lysgas en del af de kolväten, som
vid förbränning lysa, hvarför de,
om ock i ringa mån, minska
lys-kraften. Starkt vulkaniserad
kautsjuk användes som massa till
bro-scher, kammar o. d. (se Ebonit).
Kautsjuk kom i början af förra
århundradet till England och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
