Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klorimetri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klorimetri—Klorsyra
215
nyaste undersökningar tyckes dess
uppgift vara att skydda de genom
assimilationen nybildade ämnena
från förstöring af allt för starkt
solljus. Klorofyll utvecklas endast i
de växtdelar, som hafva tillträde
till ljus. Dock äro barrträdens
unga plantor gröna, äfven om de
spirat upp i mörkret. För
utvecklingen af klorofyllet erfordras järn i
marken, ehuru klorofyll själf icke
tyckes vara järnhaltigt. I växtcellen
förekommer färgämnet i särskilda
organ, klorofyllkorn eller
klorofyllplattor, hvilka utgöras af ett poröst,
färglöst stroma, sannolikt af
’ågg-hviteartad natur. I detta stromas
håligheter förekommer klorofyllet
uppblandadt med något oljeartadt
ämne, stärkelsekorn och stundom
fettdroppar. Det är olösligt i vatten,
men löses i alkohol och eter.
Lösningarna äro praktfullt gröna,
fluorescera med blodrödt ljus och
utmärkas af ett karaktäristiskt
absorptionsspektrum. Ett absorptionsband
finnes mellan Fraunhofers linier
B och C, ett annat mellan C och
och D, men närmare C,, ett tredje
mellan D och E, men närmast D,
ett fjerde nära E, och ett femte,
mycket bredt, börjar mellan E och
F och sträcker sig bortom G.
Mycket koncentrerade lösningar släppa
igenom nästan endast rödt ljus.
Klorofyll sönderdelas lätt, och det
är icke afgjordt att de ämnen, som
man utdragit ur växterna och
kallat klorofyll, verkligen utgöras af
detta färgämne. Kristalliseradt
klorofyll eller en dermed beslägtad
sönderdelningsprodukt har erhållits af
Hopspe-Seyler; det bildar små
fett-glänsande blad, hvilka innehålla
73,84 % kol, 9,72 % väte, 5,68 %
qväfve, 1,38 % fosfor, 0,34 %
magnesium och 9,54 % syre. — Jfr
de Laval, »Framställning af kloro-
fyllkornens anatomiska egenskaper
och utveckling» (1872), Sachsse,
»Die chemie der farbstoffe,
kohlen-hydrate und proteinsubstanzen»
(1877) och »Phytochemische
unter-suchungen I. (1880), Wiesner, »Die
entstehung des chlorophylls» (1877),
och Pringsheim, »Untersuchungen
iiber lichtwirkung und
chlorophyll-function» (1881).
Klorimetri. Se Klorkalk.
Klorplatma. Se Platinaklorid.
Klorqvicksilfver, Kalomel och
Sublimat (se d. o.).
Klorqväfve, NC13, en högst
explosiv, ytterst vidrigt luktande,
ögonen lifligt angripande, oljeartad
vätska, som bildas, om klorgas
inledes i salmiaklosning. Klorqväfvet
exploderar, isynnerhet under ett
tunnt lager vatten, då det vidröres
med fett, fosfor eller terpentin,
äfven vid slag eller upphettning till
100°.
Klorsilfver. Se Silfverklorid.
Klorsvafvel. Se Svafvelklorur.
Klorsyra bildas, då klorgas får
inverka på en koncentrerad och
varm lösning af kaustikt kali. Man
erhåller då lättlösligt klorkalium,
som stannar i lösningen, och
svårlösligt kaliumklorat, som
utkristalliserar. Af kaliumklorat kan
klor-syran erhållas, om det behandlas
med kiselfluorvätesyra, som utfäller
svårlösligt kiselfluorkalium.
Emellertid erhålles på detta sätt endast
en utspädd lösning af syran. I
koncentreradt tillstånd erhålles
klorsy-ran, om den utspädda lösningen
neutraliseras med bariumkarbonat och
lösningen af bariumklorat afdunstas
till kristallisering. Sönderdelas
bariumsaltet med svafvelsyra i noga
afpassad mängd, och afdunstas
lösningen i luftförtunnadt rum,
erhåller man en starkt sur, siraps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
