Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kopparbrunt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kopparoxidhydrat—Kopparsalter
231
och organiska ämnen. Oxiden
användes på laboratorierna som
förbränningsmedel vid elementaranalys.
Kopparoxidhydrat, Cu (OH) a,
erhålles, om kopparsalter fällas i
köld med kaustikt kali eller natron.
Det är en djupblå fällning, som
vid upphettning blir svart under
vattenförlust. Hydratet löses icke
i kali- och natronlut, men väl i
dessa vätskor vid närvaro af
åtskilliga organiska ämnen, t. ex. socker
och vinsyra. De så erhållna
lösningarna äro\ mörkblåa samt gifva
vid upphettning med drufsocker,
maltos och mjölksocker röda
fällningar af kopparoxidul. I
ammoniak löses hydratet lätt till en
mörkblå lösning, hvilken, om den
icke är förorenad af salter, kan
lösa cellulosa. Lämpligast erhålles
en sådan lösning, om man vid
lufttillträde Öfvergjuter kopparsvarfspan
med kaustik ammoniak.
Kopparoxidul, Cu2O, erhålles
genom uppvärmning af drufsocker
med kaustikt kali och
kopparvitriollösning. Den bildar ett tungt rödt
pulver, som i ammoniak löses till
en färglös vätska, hvilken i luft
genom Syreabsorption blir blå. Med
klorvätesyra ger oxidulen
koppar-klorur, med syresyror
kopparoxid-salter och metallisk koppar.
Kopiebläck. Se Bläck
Kopparacetät. Se Spanskgröna.
Kopparjodur, Jodkoppar, CuJ
eller Cu2J2, erhålles, jämte fri jod,
som en gråhvit, kristallinisk
fällning, då en lösning af en jodmetall
blandas med köpparsulfat. Vid
närvaro af reduktionsmedel, t. ex.
svafvelsyrlighet eller järnvitriol,
fälles all jod som kopparjodur. Vid
närvaro af klor- och brom-metaller
kan joden lämpligast fällas som
kopparjodurj hvilken sedan vid be-
handling med svafvelsyra och
brunsten ger fri jod.
Kopparlegéringar. De
vigtigaste kopparlegeringarna äro brons,
mässing, nysilfver samt guld- och
silfverlegeringarna. En legering af
koppar (70 %) med mangan (30 %)
användes som tillsats till brons och
mässing, hvilka derigenom erhålla
större täthet, fasthet och tänjbarhet.
Manganen reducerar de i
legeringarna förekommande oxiderna af
koppar och tenn, hvarigenom
biåsfria göten kunna erhållas.
Legeringar af mangan, koppar och zink
likna nysilfver.
Kopparrök, Zinksulfat (s, d. o.)
Kopparsalter. Af enatomig
koppar känner man endast
haloid-salterna och några dubbelsalter af
svafvelsyrlighet och
undersvafvel-syrlighet. Den tvåatomiga kopparns
salter, eller Jcopparoxidsalterna,
erhållas genom lösning af koppar
eller kopparoxid i syror eller, om
de äro olösliga, genom fällning af
de lösliga med alkalisalter. De äro
i vattenfritt tillstånd hvita eller
gula, men i vattenhaltigt blåa eller
gröna. De utmärkas af en kärf
metallisk smak och äro i hög grad
giftiga. Smärre mängder verka
kräkning, större doser döden inom
ett par timmar. Som motgift kan man
använda kräkmedel, ägghvita och
med vatten utrörd magnesia.
Lösningar af kopparsalter fällas af
svafvelväte, hvarvid en svart
fällning af svafvelkoppar uppstår,
hvilken är olöslig i svafvelammonium,
men lätt löses i varm salpetersyra.
Ur lösningar af kopparsalter fälla
järn och zink metallisk koppar.
Utspädda lösningar färgas blåa af
ammoniak och gifva med
blodlutsalt en brun fällning.
Kopparsalterna äro isornorfa med
järnoxidul-salter. Så kan t. ex. kopparvitriol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
