Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lysgas ... - Lösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
252
Lösning
ning kan bringa ’,’2 lit. mjölk till
ystning vid 35°—40°.
Lösning. Med lösning förstås
en vätskas upptagande af ett fast,
flytande eller gasformigt ämne, så
att en homogen blandning bildas
af det lösta ämnet och vätskan.
Lösningen är dels ett rent fysiskt,
dels ett kemisk-fysiskt fenomen. De
mängder gaser, som upptagas af en
vätska, äro beroende af trycket och
dertill proportionella (Daltons lag).
Förhållandet mellan vätskans, det
s. k. lösningsmedlets, och gasens
volymer benämnes
löslighetskoefficient och är mindre, ju högre
temperaturen är. Minskas trycket,
minskas äfven lösligheten, och derför
bortgår en löst gas, då lösningen
utsättes i luftförtunnadt rum. I en
gas af annan art inträffar
detsamma, men derjämte att gasen, allt
efter sin löslighetskoefficient, löses i
vätskan. En ström af en gas kan
derför drifva ut en annan gas ur
en lösning, och likaså kan en
upplöst gas genom kokning utdrifvas,
till följd deraf att lösningsmedlet
antager gasform. Då gaser lösas i
vätskor, utvecklas värme, dels
gasens latenta värme, som frigöres
vid "ändringen af aggregationsform,
dels äfven i många fall värme, som
uppkommit genom kemisk reaktion
mellan gasen och lösningsmedlet.
Så utvecklas, då svafvelsyrlighet,
klor, ammoniak, klorväte m. fl.
ämnen lösas af vatten, mer värme än
vid ’förtätningen af gaserna till
vätskor, hvilket icke kan bero af
annat än bildandet af visserligen
mycket obeständiga hydrat. En del
vätskor kunna ej blandas med
hvarandra, t. ex. vatten och olja; andra
blandas i vissa förhållanden och
andra deremot i alla. I första fallet
inträffa inga värmefenomen, men i
de senare dels utveckling, dels ab-
sorption af värme och förändringar
i täthet, kpt, eg. värme m. m. Vid
blandning af vatten och alkohol
utvecklas värme, och vätskans volym
sammandrager sig. Cyan väte och
litet vatten blandas under
värmeabsorption, men vid utspädning
utvecklas värme.
Vid lösning af fasta ämnen
kunna flere fall inträffa. Antingen
löses ämnet utan förändring af
lösningsmedlet, och i dylika fall
absorberas värme, d. v. s. köld
uppstår; eller ock förenas det ämne,
som löses, med lösningsmedlet, och
i dylika fall utvecklas värme. I
allmänhet lösas derför vattenfria
salter, som ej kunna binda
kristallvatten, t. ex. de flesta kaliumsalter,
med temperatursänkning i vattten,
hvaremot de salter, hvilka binda
kristallvatten, t, ex. natriumsalter,
lösas med värmeutveckling. Med
kristallvatten fullt mättade salter
lösas mycket ofta med
värmeabsorption, i allmänhet motsvarande
öfvergången af kristallvattnet från
form af is till vatten. Flere
undantag, t. ex. sulfaten af mangan,
kadmium och lantan, finnas, antagligen
beroende derpå att större
mängder kristall vatten bindas. Salter af
starka syror och starka baser lösas
i allmänhet utan kemisk reaktion
mellan salterna och vattnets
beståndsdelar, men helt annat är
förhållandet med salter af svaga
baser. I dessa fall kan en dubbel
dekomposition mellan saltet och
vattnet inträffa, så att basiskt salt
och fri syra bildas till mängder,
som bero af vattenmängden och
temperaturen. Dervid inträffa då
förhållanden, som äro analoga med
dissociationsfenomenen. Salter af
järnoxid, kromoxid, vismutoxid m.
fl. ämnen lemna exempel på dessa
fenomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
