Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nitrogenium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nitromannit—Näringsämnen
270
ämnen af nitroglycerin vid 5
fabriker, med 103 arbetare och till ett
värde af 500,617 kr. Jfr G.
Nordenström och A. W. Cronquist, »Om
nitroglycerinhaltiga sprän gämnen »
(1880). — Öm lagstiftning rörande
nitroglycerin: jfr kungl, förordn, af
d. 21 okt. 1869.
Nitromannit. Se Mannit.
Nitroprussidforeningar, en
egendomlig klass cyanjärnförenmgar,
hvilka uppstå, då blodlutsalt
behandlas med salpetersyra.
Nitro-priissidnatrium,
Fe(CN)3NO, 2NaCN + 2H2O,
bildar vackra granatröda kristaller.
Saltet ger med lösningar af
Svafvelmetaller, äfven om dessa lösningar
äro högst utspädda, en praktfull
rödviolett färgning.
Nitrum betydde i forntiden
ursprungligen soda; numera betyder
det salpeter. N. ctibimm,
chilesalpeter; N. fia’mmans,
ammoniumnitrat; N. iwismäticum, kalisalpeter;
JV. tabulätum, smält och till plattor
formad salpeter.
Nordhausisk svafvelsyra 1.
Vitriololja. Se Svafvelsyra, rykande.
Normallösningar benämnas, vid
volymetriska analyser, de titrerade
lösningar, hvilka på 1 lit. innehålla
en moleky larvigt af något löst ämne.
Nyblått, till blåning af tvätt
använd blandning af stärkelse,
indigokarmin och ultramarin.
Nysilfver, Argentan, en legering
af koppar, nickel och zink, är till
färgen hvit eller mer eller mindre
gulaktig, hårdare än mässing, men
lika Smidbar som denna samt kan
antaga stark polityr och motstår
inverkan af sura vätskor bättre än
koppar och mässing. Det användes
till husgeråd, skiljemynt m. m.
Nysilfver innehåller 50—66 % koppar,
19—30 % zink och 13—18 %
nickel. Mynt af nysilfver äro gång-
bara i Förenta staterna (centstycken
af 12 % nickel och 88 % koppar)
samt i Belgien, Schweiz, Tyskland
och Syd-Amerika.
Näringsämnen benämnas de
ämnen i födan, hvilka genom
matsmältningen upptagas af kroppen
och tjena till lifvets uppehållande.
Kroppen är under lifvet utsatt för
en oafbrutet fortgående förbrukning
af material, som genom födan måste
ersättas. I medeltal afger en
fullvuxen mänska på dygnet:
fci^
vatten...............
2,500—3,500 gr.
salter...............
... 20—30 »
kolsyra ............
.... 750—900 »
urinämne o. s. v....
... 32—43 »
fasta ämnen i exk ment ............
re-
... 30—50 »
De fasta exkrementen utgöras
hufvudsakligen af osmälta Och
osmältbara delar af födan; de öfriga
förlusterna, kolsyran, vattnet till en del
och urinämnet, äro slutprodukterna
af de i djurkroppen försiggående
oxidations- eller
förbränningsprocesserna. Alla dessa förluster måste
ersättas med födans näringsämnen.
De ämnen i födan, som utgöra
näringsämnena, äro, utom vatten och
salter, ägghviteämnen, fett och
kolhydrat. Naturligtvis är kroppens
behof af näringsämnen i hög grad
växlande, allt efter
kroppskonstitution, arbete, klimat m. m., men
man har dock kommit till det
resultat, att en frisk mänska i
medeltal behöfver dagligen 120 gr.
ägghviteämnen, 90 gr. fett och 450 gr.
kolhydrat. Ägghviteämnena
förvandlas under matsmältningen till
peptoner, fettet resorberas till större
delen oförändradt, endast en mindre
del saponifieras till feta syror och
glycerin, kolhydraten förvandlas till
maltos, drufsocker och lævulos. De
smälta, resorberade och till en del
metamorfoserade näringsämnena fö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
