- Project Runeberg -  Kemiskt hand-lexikon /
308

(1883) [MARC] Author: Per Teodor Cleve - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saltbas ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

308

Saltbas—Salter

sisk syra; HO NO, och ger salter,
kallade nitrit (se d, o.)*
Ammoniumsaltet, H4N.N02, sönderdelas,
redan vid lösningens lindriga
uppvärmning, i vatten och qväfgas.
Ammoniak och salpetersyrlighet
inverka derför på hvarandra enligt
eqvationen:

.2NH8 + NaO8 = 2N9 + 3HaO.
På analogt sätt sönderdelas
organiska (primära) ammoniakderivat
vid inverkan af salpetersyrlighet
Så t. ex. ger acetamid qväfgas,
vatten och ättiksyra:

2(NHft.C9H8O)+ff9O8 = 2N9 +
+ H2O + 2C2H4O2.

På sekundära ammoniakbaser
inverkar salpetersyrlighet vid närvaro
af vatten på annat sätt, nämligen
enligt eqvationen:
K2NH+HONO = H2O+R2NNO.
Dervid bildas då en egendomlig grupp
baser, benämda nitrosaminer.
Tertiära ammoniakbaser angripas icke
af salpetersyrlighet. Vid inverkan
af salpetersyrlighet på salter af
aromatiska ammoniakbaser bildas
diazoföreningar (se d. o.).

Saltbas, Bas (se d. o.)

Saltbildare. Se Halogener.

Salter benämnas de föreningar,
som uppstå, då vätet i en syra (1.
svafla) substitueras af en metall
eller en sammansatt radikal med
metallernas kemiska karaktär, t. ex.
NH4, Allt efter syrornas art
kallas salterna haloidsalter^ syresalter
och svafvelsalter■, Härstammande från
Vätesyror, syresyror och svanor. Om
vätet i en (flerbasisk) syra endast
delvis blifvit ersatt af en metall,
benämnes saltet surt; om vätet
blifvit fullständigt ersatt af en metall,
kallas saltet neutralt, vare sig det
reagerar på lackraus papper eller
icke« Många neutrala salter, t ex.
järnoxidulsaitema, ha nämligen sur
reaktion; andra, t, ex. kaliumkar-

bonat, alkalisk; dét finnes t. o. m.
sura salter, som reagera alkaliskt,
t. ex. surt natriumfosfat. Öm den
metall, som ingår i ett salt, är
bunden vid hydroxyl, OH, kallas saltet
basiskt, t. ex. silfveroxifluorid,
a 1 OH

2 i F1\
Salter af en syra, hvilka innehålla

olika metaller, eller af en metall
och olika syror kallas dubbelsalter,
t. ex. alunarterna. I förhållande
till vatten äro salterna lättlösliga,
svårlösliga eller olösliga. De flesta
äro vid vanlig temp. fasta,
kristalliserade eller amorfa; de lösliga
utmärkas af olika smak: salt,
sammandragande, metallisk, bitter eller
syrlig. Några salter förändras icke
vid upphettning, t. ex. silikat, borat
och några sulfat; de flesta
sönderdelas med eller utan forutgången
smältning; många äro flyktiga. De
flesta salter, som kristalliserat ur
vattenlösningar, innehålla
kristallvatten, hvilket genom upphettning
kan utjagas, hvarvid i de flesta fall
vattenfritt salt återstår.

Med salt förstod man ursprungligen
koksalt eller klornatrium, men. sedan
öfverflyttade man benämningen på
andra ämnen, som man ansåg dermed
beslägtade. Till och med alkalier och
syror ansågos som salter.
Alkemisterna tyckas hafva med salt förstått
fasta och Oförbränneliga ämnen
öfver hufvud. Ännu vid slutet af
förra århundradet hade man icke
någon redig uppfattning af hvad
man borde förstå med ett salt.
Några kemister ansågo att alla salter
äro lösliga i vatten; så T.
Bergman,, enligt hvilken ett salt borde
lösa sig i åtminstone 500 delar vat*
ten. Kirwan inskränkte
vattenmängden till 200 delar. Först
Rouelle (d. 1770) definierade ett
salt som en kropp, hvilken bildas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:12:48 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kemihlex/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free