Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svafvelsyra ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
Svampar—Svett
svafvelvätets väte till vatten, under
det fritt svafvel utfälles som ett
hvitt pulver. Vid närvaro af porösa
ämnen kan svafvelvätet syrsättas
till svafvelsyra. Bägge slagen af
oxidation inträffa i naturen i
vulkaniska trakter, der svafvelväte och
vattenångor utströmma ur marken
(t. ex. Solfatara vid Neapel). Kring
utströmningsöppningarna afsätta sig
svafvelkristaller, under det
samtidigt bildad svafvelsyra anfräter
lavamassorna och ger upphof till
alunsten. Svafvelväte är giftigt och
verkar vid inandning qväfvande,
emedan det beröfvar blodet syre.
Symptomen äro medvetslöshet och
qväf-ning. Isynnerhet fåglar äro
känsliga for svafvelväte. Vid
förgiftningar bör man på allt sätt hålla
respirationen i frisk luft i gång.
Antänd, brinner svafvel vätet med blå
låga till svavelsyrlighet och vatten,
och en blandning af svafvelväte med
luft^exploderar vid antändning.
Upphettas svafvelvätegas till omkr. 400°,
sönderdelas den i svafvel och
vätgas. Många metaller, isynnerhet
silfver, angripas af svafvelväte och
mörkna derigenom att svafvelmetall
bildas. Guld anlöper dock icke.
Mycket små mängder af svafvelväte
kunna lätt upptäckas på lukten.
Ett skarpt prof är att låta luft eller
en gas vara i beröring med ett i
blysockerlösning doppadt papper,
som blir brunt eller svart af
svafvelbly; Svafvelväte fäller många
metaller i form af Svafvelmetaller,
då gasen inledes i salternas
lösningar. Många andra metallers salter
fällas deremot icke, hvarför
svafvelväte är ett på laboratorierna
mycket anlitadt reaktionsmedel för
åtskiljande af metaller. I många fall
är svafvelvätet ett reduktionsmedel.
Så t. ex. gifva ferrisalter med
svafvelväte ferrosalter och en fällning
af svafvel. Klor och
svafvelvätevatten gifva klorväte och svafvel
eller svafvelsyra. Jodsyra och
svafvelväte gifva jod eller jod väte och
svafvelsyra.
Svampar. Ätliga svampar
innehålla i medeltal 88 % vatten och
12 % torrsubstans, med variationer
för vattenhalten mellan 86—93%.
Den lufttorkade svampen innehåller
i medeltal 16 % vatten.
Torrsubstansen är rik på ägghviteämnen,
kolhydrat och salter, men fattig på
fett. Utom ägghvita och cellulosa
innehålla svampar mannit och
sockerarter, fumarsy ra,äpplesyra,
citronsyra och oxalsyra.
Analysen af några vanligare
mat-svampar har gifvit de i följande
tabell sammanställda resultaten, som
äro beräknade på 100 del.
torrsubstans.
ägghvita
salter
fett
kolhydrat
0. S. V.
cellulosa
Boletus edulis, rörsopp ............
22,8
6,*
2,«
62,4
6,6
Cantharellus cibarius, kantarell...
23,4
8,2
1,4
57,5
9,5
Morchella esculenta, murkla ......
33,9
9,7
lv
48?1
6,6
Terfezia Leonis, tryffel............
36,3
9,7
2,5
23,o
28,3
Agaricus campestrisy champignon
20,o
5,3
1,8
64,9
7,3
Till följd af den stora
vattenhalten kan färsk svamp i näringsvärde
anses ungefär lika med grönsaker.
Den torkade svampen kan deremot
i näringsvärde närmast jämföras med
ärtor, bönor o. d. Om giftiga svam-
par blifvit förtärda, bör man i första
hand genom kräkmedel och sedan
genom afförande medel bortskaffa
giftet.
Svart fluss. Se Fluss.
Svett, sekret af hudens körtlar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
