Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syntes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350
Syresalter— Syror
der ett tryck af 3—4 centim.
qvick-silfvershöjd drifves sedan luft, som
genom ledning öfver kalk befriats
frän kolsyra, in i den upphettade
retorten. Efter 5 minuters förlopp
har natriummanganat bildats;
derefter afstänges luftströmmen genom
en kran, och genom ett annat rör
inledes vattenånga. Dervid bildad
syrgas inledes i gasometrar. Efter
5 minuter inledes ånyo luft, och så
omväxlar man hvar femte minut
med att inleda luft och vattenånga.
Enligt detta förfaringssätt kan
syrgas (af 90 %) framställas för en
kostnad af 10—20 öre per kub.m.
I rent tillstånd är syret en färglös,
luktlös och smaklös gas, af eg. v.
I,io56; 1 lit. syrgas väger vid 0°
och 760 millim, bar. l,4sos gr.
Genom att använda den starkaste
temperatursänkning, — 140°, och
kraftigt tryck, 525 atmosferer, har man
lyckats förtäta syrgas till en färglös
vätska. Af vatten absorberas syrgas
endast till ringa mängd; 100 vol.
vatten af 0° upptaga nämligen
under vanligt tryck endast 4 vol.
syrgas. Dock löses Syrgasen lättare
än qväfgas, hvadan den luft, som
finnes löst i vatten, är rikare på
syrgas än den atmosferiska luften.
Syrgas är icke antändlig i luft, men
kan antändas och brinna i vätgas
och lysgas. Under vanliga
förhållanden är Syrgasen tämligen
indifferent, men vid passande
temperaturer förenas den med många
ämnen under utveckling af ljus och
värme. Fosfor, svafvel m. fl.
ämnen brinna med vida större
liflighet i syrgas än i luft. Järn, som
upphettats till rödglödgning,
förbrinner i syrgas under
kringkastande af bländande gnistor.
Produkterna af kroppars förening med
syre eller förbränning, äro oxider
(se d. o.) Syrets at.v., som är 16,
tecknas O (af Oxygenium, eg.
syr-bildaren). Syret hör till de
två-atomiga elementen.
Syresalter benämnas
syresyrornas salter, till skilnad från
vätesyrornas och svaflornas, eller
haloid-salter och svafvelsalter.
Syrlighet, benämning på
negativa oxider 1. syror, som hålla
mindre syre än de egentliga syrornay
t. ex. salpetersyrlighet,
svafvelsyr-ligtiet o. s. v.
Syror äro vätehaitiga föreningar,
som kunna utbyta väte mot
metaller och dervid gifva salter. I
vatten lösliga syror utmärkas af sur
smak och af egenskapen att färga
blå lackmus röd. En del syror,
vätesyrorna, äro syrefria föreningar
af väte med saltbildare; de flesta,
syresyrorna, äro dock syrehaltiga och
innehålla det af metaller ersättbara
vätet i förening med syre som
hy-droxyl, OH. Allt efter antalet af
de i dem förekommande, af
metaller ersättbara väteatomerna,
benäm-n&s syrorna en-, två-, tre- eller
fler-basiska. Klorvätesyran, HCl,
salpetersyran, HNO3, och ättiksyran,,
CH3.CO.OH, äro enbasiska;
kisel fluor vätesyran, SiFl6H2,
svafvelsyran, H2 S04, och
bärnsten-syran, C2H4(C00H), äro
tvåba-siska. Om syrornas radikaler, eller
de med vätet förenade atomerna
eller atomgrupperna, äro kolhaltiga,
kallas syrorna organiska, i annat
fall oorganiska 1. inineralsyror.
Ingå i de senares radikaler
metaller, kalks syrorna metallsyror. De
organiska syrorna äro af olika slag..
Hos det största antalet förekommer
hydroxyl, OH, bunden vid en grupp
CO, eller syrorna innehålla
radikalen COOH, karboxyl. Sådana
syror benämnas karbonsyror. De
organiska syror, som innehålla
gruppen SO2OH, kallas sulfonsymr,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
