Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syntes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
neutraliseras, stå värmemängderna
vid neutraliseringen af den l:sta,
den 2:dra och den 3:dje väteatomen
.till hvarandra i förhållandet 6:5:3.
I kemiens barndom ansåg man
hvarje kropp, som hade sur smak,
för en syra, och de sura
egenskaperna antog man bero på tillvaron
af en sur princip, en s. k. ursyra.
Under det flogistiska tidehvarfvet
uppfattades syrorna som svafvel,
fosfor m. m., hvilka beröfvats
flo-giston. När sedermera Lavoisier
funnit; att många syror innehöllo
den af Priestley och Scheele
upptäckta eldsluften, trodde man att
syrornas sura egenskaper berodde
af detta ämne, som derför kallades
oxygene, eg. syrbildaren,
motsvarande det svenska namnet syre. I
andra -syror, i hvilka man icke
funnit syre, antogs på grund af
analogi tillvaron af detta element.
Så t. ex. trodde man att saltsyra
var en förening af syre och ett
hypotetiskt element, kalladt mtirium.
Gray Lussäc visade dock att klorväte,
cyanväte och jodväte icke innehålla
syre» Lavoisier och sedermera
Berzelius ansågo som egentliga syror
föreningar af metalloider med syre,
således hvad vi nu kalla an
hydrider. Hydraten uppfattades som
föreningar mellan anhydrider och
vatten, hvilket senare icke hade
någon egentlig roll i syran.
Berzelius nödgades således skilja, mellan
syrefria- syror, eller vätesyror, och
syresyror samt uppfatta dem . som
icke -analogt sammansatta kroppar.
Öfverensstämmelsen var dock allt
för stor för att man icke tidigt
skulle försöka uppfatta dem från en
.. gemensam synpunkt. Också
uttalade Davy redan 1815 att vätet, är
syr-ornas karaktäristiska beståndsdel.
. Dulong utbildade denna åsigt,
Enligt honom voro alla syror väteför-
eningar, vätesyrorna foren ingår af
väte med saltbildare, •’ syresyrorna
föreningar af väte med syrehaltiga
radikaler. Ehuru denna teori om
syrehaltiga .radikaler och syrornas
konstitution ifrigt bekämpades af
Berzelius, blef den dock slutligen,
1 något modifierad form, allmänt
erkänd inom vetenskapen, sedan
Liebig 1838 utvecklat läran om de
flerbasiska syrorna och Gerhardt
reformerat vetenskapen. Efter
Gerhardts grundsatser kunde nämligen
många enbasiska syror, icke
uppfattas som föreningar af vatten med
anhydrider, emedan deras moleky-^
ler icke innehålla flere än 1 at. väte
och 1 mol. vatten måste innehålla
2 at. väte.
Såpa. Se Tvål.
Sädesslag, fröna af flere slags
odlade grässlag, hvilka användas
som födoämnen. De innehålla alla
ägghviteartade ämnen, af hvilka den
vigtigaste mängden kallas gluten
(sé d. ö,),. samt kolhydrat,
’företrädesvis stärkelse och gummi, fett
och salter. Fettet utgöres till större
delen af olein, salterna af
kalium-och magnesiumfosfat med smärre
mängder natrium- och kalcium salter,
De olika ämnena förekomma på
olika sätt fördelade i kornens delar.
Skalet och följaktligen kliet är rikt
pä ägghviteämnen, fröhvitan
innehåller deremot i öfvervägande mängd
stärkelse, och embryot fett.. De inre
stärkelserika delarna af hyetet
lemna, det hvitaste och vackraste
hvete-mjölet, som dock är jämförelsevis
fattigt på ägghviteämnen och derför
af lägre näringsvärde än groft mjöl.
Den qvantitativa sammansättningen
af sädesslagen är. olika hos olika
slag och äfven hos ett och samma
sädesslag underkastad betydande
förändringar, allt efter .utsädesfröets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
