Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjärfärger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
Tobak
från andra växters blad, men
tobaken innehåller derjämte, som
karaktäristisk beståndsdel, åen giftiga
alkaloiden nikotin (se d. o.), som är
orsaken till tobakens fysiologiska
verkningar. Möjligt är att derjämte
andra speciella aromatiska ämnen
göra tobaken så omtyckt, ty de
bästa tobakssorterna äro icke de
niko-tinrikäste, utan tvärtom.
Havana-bladen innehålla nämligen i torkadt
tillstånd mindre än 2 % nikotin,
marylandstobak 2,3 %,
virginiatobak 6—7 % och sämre europeiska
sorter vida mer, ända till 7—8 %.
Unga blad, som anses bättre än
gamla, innehålla mindre nikotin än
dessa. Tobaken innehåller till ej
ringa mängd salpeter, men den
brännbarhet, hvaraf cigarrernas värde
till en stor del är beroende, står
icke i samband med salpeterhalten.
Enligt Schloesings undersökningar
är brännbarheten helt och hållet
beroende af mängden kalisalter med
organiska syror. Dessa syrors
kalisalter lemna nämligen vid
förbränning ett volyminöst kol, som lätt
för brinner. Deremot lemna
kalksalter af de nämda syrorna ett
kompakt, svårförbränneligt kol. Man
kan derför göra «n svarförbrännelig
tobakssort lättförbrännelig genom att
impregnera den med lösningar af
äpplesyrans, vinsyrans eller
citronsyrans kalisalter. Tobakens
förbränning i pipor eller cigarrer är en
verklig torr destillationsprocess. De
yttre brinnande lagren upphetta de
närmaste, som afgifva flyktiga
produkter, röken. Denna innehåller,
utom vatten och kolsyra, äfven
koloxid, nikotin och empyreumatiska
ämnen af olika natur, pyridin och
dermed beslägtade baser, samt små
mängder cyanväte. Under
rökningen forstores en god del af
nikotinet, och röken kommer derför att
innehålla deraf bildade produkter,
de nyss nämda baserna. Förtätas
röken, erhålles en svart, vidrigt
stinkande tjära, den svarta s. k.
tdbaksoljan, som samlar sig i pipor.
Snus tillverkas af tobak, som
undergått en oftast mycket långvarig
och omständlig jäsningsprocess.
Tillverkningen utföres olika i olika
fabriker och land. I Frankrike, der
tillverkningen bedrifves i stor skala,
sönderslitas bladen och läggas
fuktiga i högar å 40—50 tusen kilo.
Inom kort råkar massan i jäsning,
och temperaturen höjes.
Temperaturen får dock icke uppgå till 75°,
om ej massan skall fördärfvas.
Under denna jäsning syrsättas de
organiska syrorna, äpplesyran och
citronsyran, likaså en del af
nikotinet; ättiksyra och egendomligt
luktande ämnen uppstå under denna
första jäsning. Efter fem till sex
månader söndermales massan till
pulver, som siktas, allt med maskin.
Pulvret fuktas sedan med
saltlösning och inlägges i hermetiskt slutna
träkistor, som rymma ända till 30,000
kilo. Efter trenne månaders förlopp
flyttas snuset i andra kistor, och
denna flyttning upprepas ett par
gånger. Efter tio månaders
efter-jäsning tömmes lådornas innehåll
och utbredes i lager på hvarandra,
och sedan alltsammans legat under
en månads tid, är varan färdig.
Under jäsningen i lådorna
försvinner den af ättiksyra sura reaktion,
som massan under första jäsningen
antog, och efterträdes af en
alkalisk, som beror af dels ammoniak,
dels nikotin, som frigöres i samma
mån som äpplesyran och
citronsyran, vid hvilka syror nikotinet är
bundet i den fårska tobaken, genom
jäsningen förstöras. Lukten af
snuset beror således dels af ammoniak,
dels af nikotin, och dels af specifika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
