Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan äfven der fråga: Hvem sätter den? — ock så i
oändlighet. Utan af de två motsatta sätter det Ena
nödvändigt det Andra med sig, emot sig. Detta
E-ma är då för sig — och för mig, som vid
eftercon-Strueringen shall utgå Irån dess ståndpunkt, — ett
Jnom, ett Positivt, Väsende; detta Andra är för
\det ett Utom, d. ä. Begränsning, Form.’
Ty begränsning är detsamma med ett Utom,
hvil-feet rent tankes, hvilket ej tänkes sedan bilda något
|nom för sig, något Sjelft.
Det är klart, att detta förhållande, så vida en
ren motsägelse skall undvikas, icke kan vara
ömsesidigt, så att detta Andra sedan åter kunde vara
Vä-isen emot det Första, då det en gång är satt såsom
Idott begränsning, såsom icke något Sjelft.
§. 3. Väsendet, Innehållet, skapar först sin Form^
och impregnerar den sedan, sätter först
begränsningen, sedan sig i den.
Vi hafva här att göra med två sinsemellan rakt
motsatta, men för oss lika orimliga, åsigter af
.verldsmångfaldens construction (ty om
Gudomlighetens egen inre mångfald och sjelfconslpuction kunna
de consequent icke tala), hvilka taga ettdera af
Motsatsens membra, såsom Enhet, till sin princip, och
ensamt derur söka att utveckla hela mångfaldens
series, tilldess de så, mena de, hinna leda sig till
det andra; då deremot för oss detta ;är omedelbart i
och med det första gifvet, och mångfalden just de
bådas synthesis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
