Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
Fadren och Sonen — «Anden, som enar dem
bägge» — just den röst, som säger: Denne är inm
käre Son, i livilken jag hafver ett godt behag. «Det
substantiella band, hvarigenom Fadren och Sonen
bestå i hvarandra och bekänna hvarandra» *). —Fadren,
Skaparen, Möjlighet, sin egen först och främst.
Sonen, Hans Förstfödde, sin egen Verklighet.
Anden, som vittnar om Sonens utgående af
Fadren. Liknelsen, som ligger i ordet Ande, är ej
ema-natistisk. Ande är just vexelverkan
(polaritetsför-hållandc) mellan två redan satta (hos oss: vår kropp
och verlden).
§. 4. 1 denna Trias är nu det eviga Väsendets
lif (såsom Saligheten vittnar) fulländadt, absolut och
inom sig afslutadt. Och det finnes ingen utgång
eller progression till något utom, framom och efteråt
satt, emedan intet efteråt sättes, utan genom ett
be-hof och cn brist hos det föregående, sättande.
§. 5. Men inom sjclfva utvecklingen af denna
Trias ligger sättandet af en hel Timliglietsverld i
och förmedclst det Andra i denna utveckling eller
Tanken, hvilkens charactcr är mångfald och
söndring.
*) Bohme. Schclling i ”Bruno” har det ifven si* Jemföf
Augustinus, Henrik Suso, Lessing.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
