- Project Runeberg -  Minnen. Dikter. Philosophiska uppsatser. Utdrag ur bref /
160

(1842) [MARC] Author: Ernst J. F. Kjellander With: Fredrik Ferdinand Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dra» Detta galler Snött Ämr om systemem&ä förhål*
lande sinsemellan: de uppkomma, bekämpa hvaran*
dra, faUa, utan någon lag, endast efter individers
godtycke. Ändtligen beror tvistens slitande, for*
virringens lösning, af denna samma abstracia indi*
vidnalitct, som gifvit nppbolvet till tvist och för*
virring. — Detta om Eclecticismen»

Den åsigt deremot, hvilken vi kallat den Dia*
leetiska, förkastar, i motsats till den föregående,
helt ocb hållet individualiteten och anser henne, så*
som tillfällig (naturlig), endast ega ett sken al
safeining» I stället för ett särskildt, snbjectivt sinne
antager den en viss allmän, en så kallad objectiv,
immanent rationalitet, som i dialeetisk gång skulle gif*
va npphof, fortgång och sammanhang, så väl åt hvar*
je särskildt system, som åt kedjan af samtliga syste*
merna. För denna åsigt ligger sanningen i sjelfva
processen; men de särskildta satser och systemer,
genom hvilka denna process fortgår, äro så helt
och hållet utan all egen betydelse, att hvaije sär*
skildt moment först i det följande, i dess motsats,
eger sin sanning, och deremot, i samma mån som
det vill bestå för sig sjelft, jast derigenom anses
falskt. I den förra, Eclectiska, åsigten var ingen
fortgång möjlig, annat än genom ett godtyckligt
språng; här åter kan man ingenstädes stadna, om
män ej godtyckligt sätter en gräns för fortskridan*
det. Den förra påminner om Democrits atomer, fa*
sti, utan beröring sinsemellan, denna sednare. om
Heraclits grundkraft, städse föränderlig, utan säkert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:39:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/keminnen/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free