Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad som ar tingens natur, det titfeeMas med>
, en gifven nödvändighet, det bar intet val, det måste
så; för menniskan åter är häriitinnan intet gifvct
så-annat än möjlighet: naturens omfattande tvång har
bos henne bli fvit brutet och dragit sig tillhaka till en
inom sig sluten, af sig sjelf beroende förmåga, hvara
förverkligande bestämmes och ledes af egen vilja.
Det kommer an på henne att skapa eller icke skapa,
så eller annorlunda. Hon kan, men måste icke. AC
detta k a n n ä stämplas hennes skapelse-sitt till konst.
Hon kan således älven åt motsätt håll förneka den*
na sin förmåga, sjelf va sitt kunna, och uraktlåt*
konsten eller förfela den.
Lika onekligt är emellertid, att, om mennishan,
går att i konsten förverkliga sin förmåga, uuderka*;
star hon sig i detsamma nödvändigheten, som alle*,
na fäster och bäj* all verklighet. Först och främst
innebär då detta, att konsten påtager sig bandet af
naturens nödvändighet. Det är sannt; bon är
motsatt naturen; men blott derigenom, att hon sjelf är
en ny natur, eller naturen förnyad. Hon sluter sig:
således till dennas lagar, för att till sitt ändamål be-’
gagna hennes ressourcer, och sätter, osynlig, hennes
krafter i rörelse, för att betvinga henne genom henne’
sjelf. Detta är den list, som ligger i all konst,
om vi kär få tillämpa ett föreställningssätt, som den
nyaste speeulationen annars någon gång använder.
Det får här en särskild giltighet genom det allmän-"
na språkbruket, som sjelft erkänner de båda begrep-’
pena allmänna förvandtskap. Men konstens nöilväni-"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
