- Project Runeberg -  Minnen. Dikter. Philosophiska uppsatser. Utdrag ur bref /
178

(1842) [MARC] Author: Ernst J. F. Kjellander With: Fredrik Ferdinand Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

si har den också i sin enskildta utveckling* inom sig
gjclf en egen scäla, hvarigepom den i ett småningom
annalkande falländar detta sitt förmedlingsvärf. Be*
hofven öfvergå alltmer från sin råa naturlighet, om
de ock derigenom till en början blitva blott
konstlade: deras grofva gediegenhet upplöses i stigande
förfining: deras handgripliga, yttre verklighet
drager sig tillbaka till inbillningens område. 1 de
inbillade behofven har nödvändigheten förlorat sin
sjelfstandighet såsom yttre bevekelsegrund, Och
frihetens eget interesse le fv er här under en lätt för-,
klädnad, hvilken det ännu ej hunnit aflägga. Ur stånd
att ännu bära sig sjelft, bildar det sig in i
behof-vens former, men i motsatt’ riktning går det förtärda
behofvct upp i friheten såsom blott en bild för henne.
Här således, i förmedlingens brytningspunkt, är eh
chaotisk blandning, förblandning af motsatser.
Be-hofvet är adladt till nöje, men nöjet bär åter
bchof-vets band. Den saknad, som drifver det, är öfver»
flöd, men öfverflödet är åter sin egen briBt. Deå
nödvändighet, som eger rum, utgår från idel
tillfällighet, men tillfälligheten slår öfver i den hårdaste
nödvändighet, såsom tvingande slnmp.

Detta inbillningens spel förebådar likväl den
fria skönhetens inträde, hvars organ och villkor just
är inbillningen. Men, änna utan ledning af denna
magt, Slott åt sig sjelf lemnad, sväfvar hon ut i
alla riktniOgar, för att i alta bindas, och omfattar med
lika godtycke hvad som på en högre punkt skiljer
sig såsom Skönt och Fult, o. s. v. Åt intet tiller-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:39:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/keminnen/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free