Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
m
ligt fria Konsten på den punkt, der det Sköna och
det Fula, såsom dess Goda och Onda, skilja sig
från hvarandra. Men Friheten står ej som ett lik*
giltigt tredje emot dem. Det Sköna visar sjg såsom
dess egen bestämmelse, och genom det val, med
hvilket den faster sig vid detta, bekräftar den blott sitt
eget väsende, då deremot det Fula är det alternativ,
med hvars antagande friheten förnekar sitt väsen och
försjunker i en numera brottslig natur. Bestämmelse
åter är den i fribeten sjelf inneboende
nödvändighet: det sköna är den skapande Frihetens egen
lag, mot bvars hårda tvång det naturliga, som
hittills gjort sig gällande, nu blir ett blott tillfälligt, at
nödvändigheten öfvergifvet, då hon från den lägre
kretsen uppgått i friheten såsom sin 6anning. Hon*
är då här ej mer ett annat emot denna, det är
fastmer blott mot sig sjelf, som friheten bryter sig: dess
reflexion är en inre, dess sken är ej mer i ett
främmande, utan går in i henne sjelf, det är hennes eget
väsen och ej mer blott en dess tillhörighet. Man
kan häraf, om man ej försmår ordens sinnrika lek,
härleda det skönas namn, såsom det, hvilket i
skenet har sjelfva sitt väsende.
Men den handling, hvarigenom Konsten således
befriar sig från Naturen, innebär med detsamma
Naturens befrielse till sjelfständighet såsom ett helt
för sig. Här visar sig hvad som i allmänhet
gäller, det, att ingen Frihet ä r eller blir, utan med
ömsesidighet af Jag och Du. Detta Du finner Konsten
nu i Naturen, som, hittills sammanflätad med den’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
