Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krets, likasom konsten inom Arcbitecturens, närmast
hänförer sig till Rummets begränsning och fyllnad,,
och derigenom äfyenså är h vi lans princip.
Denna kraft är Tyngden, hvilken således, så vidt
hon redan inom det naturliga arbetar konsten i
händerna, utgör Architectnrens villkor och moyen: men
åter, så vidt tyngden på ett blott naturligt sätt och
således i motsats mot konsten, löser sin med henne
gemensamma uppgift, måste Konsten, då den
begagnar henne, gå ut på intet annat än att upphäfva
henne genom henne sjelf. Hvad Architecturen i
Tyngdens gestalter och dess hvila har att framställa,
är således sjelfva det Lätta, det blott på sig
hvi-lande, det uppåt syftande, det uppehållna och
sväf-Vande, elementariskt uttryckt i Pelarform och
Hvalf. Då denna lyftning öfver Tyngden också
sjelf, ehuru genom en annan kraft, är förebildad
inom Naturens område, nämligen närmast och omed el-?
barast, såsom den erbjuder sig i det vegetativa
lif-vets uppstigande, så förklaras härur de reminiscen~
ser från^ dettas construction, hvilka i Architecturen
möta. Dock gäller i dessa Naturen icke för mer än
ett tillfälligt, som framskymtar, och Konstens Lag
b vilar ännu blott inom henne sjelf.
Om Pclarformen är Architectnrens grundform
och, vi kunna säga, enkla begrepp, så visar sig
denna i sin första rena abstraetion, ställd för sig sjelf,
i Obelisken. Sedan den derefter ingått i massan
af concrct gestaltning, såsom egentligen stödj ande
pelare, från hvars conformation Arcbitecturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
