Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Upsata; Sommaren 1830.
— — Ännu mer måste jag skrifva, klaga lör dig.
Mammas plågor förvärras. Hon kar varit mycket
dålig ock ängslig i tjvälh Det är lustigt att se» kura
de gäckas med mig ock jägta mig fram ock åter,
magterna* Ve mig, enfaldige, godtrogne! Jag kar
sprungit mig andtruten efter glädjens fjärilar; nu
vill jag kasta mig ned ock k vila ock somna. Och
da skulle unna mig sömnen ock luta dig sa tyst
öf-Vcr mig ock se, huru jag loge 1 frid! ■—
Om du visste, kuru jag nedtryekes, marteras
ock ängslas! Det är icke underligt, om i denna
graf-luffc kan fortjväfves ock förtvinar, den eld, som ville
flamma opp till en offerlåga på sanningens och
skönhetens altare. Det är en oändlig smärta aft känna
sig också kallad till något ädelt och vackert, olli
då, i sin kasta ifver ock lnst, blifva vingstäekt,
neddragen, förlamad, att nödgas taga afsked af alla de
ljusa löftena, af det Aliopp, som famntog veritlen».
*Es ist dafiir gcsorgf, dass dic Bänme nréht in
den Himmel wachscn.» Din Ernst skäll dö och med
konom allt det, som lefde ock glödde och sjöd inonå
honom och ville bilda sig ut till en verld. Han skall
dö, och den, sora öfvcrlefver, skall gå till kana gral
och lägga derpå en halfutsprucken, frostbiten blommar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
