Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag söijer icke våldsamt, men stilla, ?émed%t,
ljufbittert. Jag taékar den Allgode, All vise, sona
gaf mig tretton månaders tid att taga afsked.
Dra-ma’t är utspelt; nn kan jag öfverse det kela. Nu ser
jag, huru allt var väl gjordt, *— huru det måste sä
blifva, som det blef, i det äldra minsta, ljuft och ledt*
Hade detta slag kommit i November förledet år,
straxt efter min Mors insjuknande, — våldsamt
förstörande, ej stilla mognande, renande, skärande
he-de min sorg då varit.
«Fader, nu jag vet,
Hur9 Du älskat, bur9 jag varit blind.» —
I början efter slaget hade jag andligt håll. Vid
kvarje tanke, ord, steg, föremål, vändning for
alllid i bakgrunden för mig föreställningen om
Mamma, såsom lefvande ännu dernere i den, äfven
såsom sjukrum, kär blifna kammaren. Och då, i hvarje
ögonblick, påminnelsen, att så var det icke mer, — det
.var såsom ett håll, som hakar i vid hvarje rörelse:
jro står visst alltid tanken på min Mor och på
meddelandet med henne i bakgrunden vid ljuft och ledt,
stort och smått, men tanken på min förlossade,
friska, saliga, mig omsväfvande, mig i en bättre verld
förbidande Mor.
Alla äro goda emot mig. Alla, förhållanden
blifva djupare, heligare, när det Eviga griper in
någon-städes med- synlig hand. För hvar och en af min
.Mors närmare bekanta, som jag såg första gången
efter förlusten, gjorde det mig så godt: jag fids
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
