- Project Runeberg -  Minnen. Dikter. Philosophiska uppsatser. Utdrag ur bref /
202

(1842) [MARC] Author: Ernst J. F. Kjellander With: Fredrik Ferdinand Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tia hade fallit tillsammans, då den ande vikit, kring
hvilken de förut, likasom graviterande, ordnat sig.
Det var mig bittert, oändligen bittert; men deruti
också rätt helsosamt. Ty, då jag, spejande, letande*
knappt kunde upptäcka något af de älskade
anlcts-dragen, då M* sade; «Man skulle knappt kanna tro,
det vore bon», då förstod jag med lefvande klarhet,
att det var ej heller bon, var blott manteln, som den
uppfarande Elias lemnat, att vi skulle gömma
honom, tacka honom vänligt för trogen tjenst, men
i-från honom vända vår längtande, saknande blick, med
tro och bopp, efter den ande, som bott dernnder.

Detta hade jag väl att tacka för den lycka, att
vid begrafningen icke på inig kom det vansinne, som
väckes af detta hemska aldrig mer, som vill
bryta dess magt och spjerna deremot, och vid den
af-grund af förtviflan, hvari man känner sig, besvärjer
den älskade tillbaka* Jag hade fruktat detta, men
slapp det. Jordfästningsactcn gick (or sig i kyrkan#
Salig var den stunden, en stilla segers- och
flrids-fest. Jag offrade åt den Evige allt, allt, och fick
Hans välsignelse tillbaka.

Den jord, jag trampar, har för mig fått långt
mera betydelse, sedan jag sett hennes sköte öppna sig,
för att emottaga min Mors stoft. Hon drager mig n«
med den magnetiska, magiska kraft, med hvilken du
vet böljan lockar. Jag har biifvit vän med döden,
grafven, natten. Men också lifvet, ljuset,
uppståndelsen, känner jag bättre; jag ser med kärlek Solens
uppgång, då hennes strålar färga molnens bräm, der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:39:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/keminnen/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free