Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tanker min Mor stå, och tillika skimra, genom
fenstret, in på väggarnc af det ram, der jag står
och blickar och längtar, —
6.
Da ber mig i ditt bref vara glad. Det gjor*
tfe godt, det syntes mig just enkom 6täldt till deu
Ernst, som nu är. Huru det kunde vara stäldt: till
den gamle, det begrep jag i förstone ej rätt. Ty,
oer du, jag minns icke väl, att det var ledsamt äfvea
förryjag minns blott, att jag då ännu hade en Mor, —*
Hvarföre gråter jag? Har jag henne icke nu
också? Är bon mig ej närmare, innerligare, saligare
närvarande nu än någonsin?
((Om nu först Anden, som inom dess innersta
Satt gömd, står upp och kastar sin forkladning af,
Hvi knorrar du, att dittills än hans återsken
1 så bedräglig dager af din kärlek sågs,
Att du hans afstånd tog lör närhet? —
Al sin tro far Kärleken den gudakraft,
Att han eröfrar åter hvad han älskat har
Och egcr det i mera sann umgängelse,
An då en härmning af gestalt, en töckenhamn,
Sig ladc tungt kring den begråtne Älsklingen.»*) •—
Jag studerar Lycksalighetens Ch Nu först bar
jag förstått det belas värde. Då jag i ett samtal
med B* skulle framställa de i denna dikt nedlagd*
taukar, såsom jag hittills uppfattat och förstått dem,
— T
°) Atterbom, Lycksalighetens 0«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
