Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ännu såsom pluralis, blixtrade i bast fram* för mig*
den enda stora idcc, som skapar ocb ordnande
sammanhåller allt. Och nu vill jag tala om för dig,
huru jag tänkt mig det.
«Iljertats gamla saga» om Lycksaligheten
framställer Atterbom i hela dess djup och dess vidd,
ej i en tom begrepps-allcgorie, utan i lefvande
symbol. — Man eger Lycksaligheten, så länge man
ännu ej vet att nämna henne. «Föräldrar!
Moderskärlek! Oskuldsfröjder!» — Men åldern och Florio
lärde Astolf att säga hennes namn. Då flydde hon
bort till de blåa bergen. Och det närvarande lifvets
blyga, milda, «svanhvita» glädje dindade, tryckande,
hans arma bröst inom sin späda, alltför knappa
famn» • Och Pligtens och Arans kungliga verld
syntes honom öde och tom. Till den fulla, yppiga
Njutningens, till den, i högre betydelse så kallade,
Vällustens land längtade han. Och han kom dit^
och Drottningen sjelf blef hans brud.
Nu kommer knuten. Den himmelska saligheten:
kan, just derföre att hon är himmelsk, ej på jorden
framträda i sin fulla, odelade herrlighet. Hon klyfver
sig i tvenne ändliga former: den ena, Njutning, Väl»
lust; den andra, Försakelse, Pligt. Hvilkendera
består väl längst? — Det evdämonistiska, hedniska
na-turlifvct leker i solskenet, vaggar sig i sina drömmar,
frossar i sina njutningar. Men hotande står alltid i
bakgrunden den dunkla, heliga Natt, hvarur det utgick,
f>ch nu i sitt sjelf-lif bäfvar det för sin Mor. Den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
