- Project Runeberg -  Minnen. Dikter. Philosophiska uppsatser. Utdrag ur bref /
211

(1842) [MARC] Author: Ernst J. F. Kjellander With: Fredrik Ferdinand Carlson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med sorgkläderna. Men det är den högtidliga (och,
hvårföre icke glada?) förklaringen, att sorgen, från
att vara något Irämmande, har blifvit lif och blod,
blifvit assimilerad och derföre, då han som mest
lef-ver, också som minst synes. —

Det är en underlig och helig sak med de döda.
Likasom domen redan har gått öfver dem, så tyckas
de också kalla de lefvande till doms. Och se, då
träder hjertat fram såsom anklagare, och tankar och
blickar, ord och gerningar, som till dem blifvit
ställda, som på dem syftat, få nu en betydelse, som vi
förut icke anat: vi lägga i hvart och ett enskildt, ett
helt, beslutet och fuiländadt lif. Och udden af vår
fordna skärpa stinger nu vårt eget hjerta: det
bloder, det förödmjukas; och i förödmjukelsen ligger
försoning och salighet. Om de stode här åter,
de dyra gestalterna, lifslefvande, sådana de fordom
rörde sig ibland oss, älskade, sökte, hyllade oss, —
huru skulle vi ej falla titt deras bröst och begära
förlåtelse! Och vi skulle få förlåtelse!

O, vi klentrogne! Vi tro, att de förläte oss och
gräma oss dock, likasom Gud icke oändligt rikare
förläte hvad arma menniskor kunna förlåta, och fika*
som vi ej, i Hans nådes ljus, förr eller sednare
skulle få omfamna äfven de saknade, förolämpade,
oändligt saligare, än det nu kunde ske! —

Med glädje emottager jag underrättelsen, att då
studerar och deraf finner fröjd och frid. Men, låtöih
oss bygga vårt hue ieke på några studiers lösa sand,
ntan på det inre lifvets hälleberg: Jesus Christusf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:39:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/keminnen/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free