Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.
i
Upuala, 1831.
JEln tid af mitt lif bar jag i ängslig jägtning flytt
för den fruktade, bleka Smärtans hamn, då hon sökte
och fö\jde mig, och, då hon höll mig fast, vridit
mig, skygg, undan hennes blick. Men tfll slut
måste jag dock se henne i ansigtets och bort svann
min oroliga bäfvan och rädsla. Hon var blek odir
sträng, men kärleksfull; nnder tårcslöjan i hennes
dunkla öga gömde sig djusa löften». Jag lärde
älska henne, till en böljan kanhända sjukligt,
brottsligt. Kanhända har jag ofta glömt de ljusa löftena,
för att i sorglig vällust leka med deras slöja; glömt
Himladrottningen, Salighet, for att tillbedja
tjenarin-nan, Smärtan, hennes jordiska biidbärarinna och
skaf-ferska. Dock har jag känt mig, med Guds nåd,
frigöras alltmer äfven från denna afgudadyrkan,
hedendomens andra gestalt, likasom dess första är
hyllningen af timlig Njutning och Lust. Men méd
detta frigörande från Smärtans qvalm och feber blir
min kärlek för hennes rätta, ljusa väsende blott mer
och mer djup och ren. Med andakt, med
tacksamhet ser jag henne, hvar hon mig möter, och delar
gerna hennes umgänge med dem, hos hvilka hon är
på besök. Ty jag vet, alt hennes gemenskap är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
