Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lärande. Medan vi som blindast ängslas, gråta, äflas,
är Fadren med ombord.
Resan gick långsamt, för motvind. Vi framkommo först sent på natten. Tidigt följande morgonen
sutto vi uti vagnen: vi tyckte oss nu först hafva
börjat resan, såsom ensamt vår gemensamma.
Lördagen passerade vi Walla, min barndoms vagga, min
faders graf. Här hade föräldrarna lefvat, älskat,
arbetat, lidit: jag jollrat, stammat, lekt. Och nu, af
detta lif, «allt tyst, allt förflutet»; dess rum
känner det icke mer. Jag kände allt det
förkrossande af detta språk: menniskornas flyktighet, rummets, det tommas, ovanskliga, likgiltiga bestånd.
Det är i motsatsen mot denna det lägres evighet,
som förgänglighetens udd mest hvässes och blir
smärtsam. Dock här lefde ännu föräldrarnas minne hos
grannarna, vänligt, friskt, och föll, som dagg, öfver
sonen.
Från Wall anlände vi Lördags afton till Sköfde. Söndags morgon följde oss B* till Warnhem.
Vi besågo Klostrets kyrka, skön i den första tidens
stränghet, enkelhet och endast halföppnade dunkel,
med de åldriga ruinerna smyckade af förgängelsens
grönska, såsom all ålderdom ju har sin
barndoms-fägring. — Nu skildes vi från B*. Han återvände
och mottog mitt förnyade afsked af bröderna, för att
bringa det till Eder.
Vi passerade middagen på U—g. Här började
slägten och dess heliga rätt, dess känbara magt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
