Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missbrukad kvinnokraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derna konstnärinnan, vars uppenbarelser om kvinnans
väsen äro djupa som de största diktares.
Och skola kvinnorna på konstens och litteraturens
område göra den kvinnliga originaliteten gällande —
då måste de övervinna sin skygghet och våga kasta
sina pärlor även för de slags kritici, vilka Jesus av
Nazaret varnade oss emot.
Själv föraktade han — som varje annan stor
ande — varsamhet. Men kvinnorna sakna ännu i
allmänhet denna individualitetens fulltonighet, denna
dess stolta vila i sig själv, som ger ett strålande mod
till självmeddelelse, all råhet och misstydning till trots.
Även i detta avseende skola kvinnorna förgäves
eftersträva mannens höjd utan att gå samma väg som han:
konsten har lika litet som vetenskapen någon
kvinno-väg. Det påståendet, att det fina, dämpade, diskreta
inom konsten just skulle vara kvinnans säregna
uttryck, visar blott att man inte tagit kännedom om
den manliga konst, där man i hög grad kan finna
samma »kvinnliga» egendomlighet.
Stilen blir som personligheten. Ty stil är
intensiv och koncentrerad självmeddelelse. Stil är — i mina
handlingar som i mina verk — ett annat namn för mod.
Så länge kvinnan fruktar det starka ordet, den
personliga bekännelsen, den nakna naturen, så länge
förblir hon eko, icke stämma. Det är detta svaga
eko av sina egna stämmor, som männen icke älska.
Men så snart en kvinna verkligen med sin egen röst
tolkar sina egna känslor för livet och människorna,
naturen och konsten, då visa männen sig som villiga
ehuru ännu oövade lyssnare. En brist på övning, som
gör att de stundom förväxla det äkta kvinnliga med
det fruntimmersaktiga.
Den kvinna, vilken icke när sitt andliga, lika väl
som sitt lekamliga, foster med sitt blod; vilken icke
blir lika mäktig av försakelser, lika hänsynslös för
faror, när det gäller livet för hennes verk som för
hennes barn, hon är icke kallad att skapa på det
andliga området. Och — om hon behöver arbeta —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
