Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Missbrukad kvinnokraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oskadliggörande genom botemedel eller hygien. Det
är ingen utopisk dröm, att människans liv en gång
skall kunna komma att sluta stilla och naturenligt
som växtens.
Flytta vi oss från bilden till vad den motsvarar,
de mänskliga lidelserna, så visar oss kulturhistorien
lika otvetydigt, att de starkaste lidelser, lika väl som
de mest ondartade sjukdomar, kunna förlora såväl i
utbredning som i styrka.
Om vi kunde försätta oss 1,000 år tillbaka i tiden,
då kristendomens fridstankar först började avhandlas
hos våra fäder, skulle vi hört dessa framhålla skäl,
stödda på rättssederna, religionen, plikt- och
hederskänslan, för att den av missionärerna motarbetade
självhämnden icke borde upphöra. Den tiden
tillbakavisade tanken därpå med samma ovilja, som
militarismens målsmän nu rikta mot fredsrörelsen. Och de
gamla vikingarna kunde med fullt skäl framhålla, att
självhämnden utvecklade vissa dygder, särskilt en ädel
offervillighet vänner och fränder emellan. Det var
icke underligt att de och deras kvinnor fasthöllo
självhämnden med dess oavlåtliga ättkrig. Släktkärlek,
religion och äreskänsla närde denna lidelse och gjorde
den så stark, att det behövdes flera århundraden innan
de nya religiösa begreppen och de av dem påverkade
lagarna kunde utrota den.
Förkunnarna av de nya rättsbegreppen läto dock
icke avskräcka sig av det »historiskt givna», av
sakförhållandena. De trodde på kristendomens
fridsbudskap och visste, att de hade något högre att giva i
stället för den »heliga plikt», de undergrävde. På
samma sätt veta fredsvännerna, att de ha ett högre
att sätta i stället för den militäriska patriotism, de
vilja utrota.
Ingen, som äger den äkta historiska känslan, tager
framtidens mått efter nutiden, lika litet som den lägger
nutidens mått på det förflutna. En tillbakablick över
detta förflutna visar, att samhällsorganismen genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
