Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinnopsykologi och kvinnlig logik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växa kraftigare än någonsin, är just detta nya,
som jag velat rikta tanken på: nämligen att man bör
flytta tyngdpunkten av sin bevisning från allt det,
man hoppas att kvinnor en gång möjligen kunna
komma att göra, till vad de redan gjort för
kulturen.
I stället för det förödmjukande erkännandet, att
kvinnan i årtusenden låtit sin andliga utveckling
hämmas, icke av något för hennes innersta väsen
avgörande, utan av mer eller mindre starka
tillfälligheter, vinna vi då den för vår självkänsla förlösande
vissheten: att vi i själva verket alltid satt in alldeles
lika stora värden i kulturen som mannen, ehuru ej
likartade.
Och ur denna självkänsla kan växa en strålande
segervisshet, en okuvlig frimodighet. Då kan det
verkligen bli slut på det eländiga talet om »bara
en flicka», ett tal som i så många hem lagt sitt mögel
över flickans själsförmögenheter och skapat denna
brännande känsla av blygsel och bundenhet över att
vara »bara en kvinna», åt vilken Fredrika Bremer,
Camilla Collett, Mathilde Fibiger, Ernst Ahlgren och så
många andra kvinnor givit hjärtskärande uttryck.
Då skola vardagliga kvinnor jämte snillekvinnor
alla tillsammans kunna träda fram och med stolt
tillförsikt säga männen:
Vår insats i kulturen är hemlivets
humanisering. Denna insats har varit lika oumbärlig för
släktet som den manliga insatsen. För att alltmer
värdigt fylla denna uppgift, behöva vi, ha vi rätt till
alldeles samma möjligheter för individuell utveckling,
bildning och arbetsval som mannen; alldeles samma
rätt att, gifta eller ogifta, vara fullmyndiga; alldeles
samma rätt att ta del i stiftandet av lagarna, som
inverka på hela samhället och då även på våra säregna
uppgifter. Vi ha samma rätt att helt leva på vårt
eget ansvar; att gå våra egna vägar till lycka och
harmoni. Att vi, emedan vår uppgift var en annan,
blevo avstängda från full tillgång till den manliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
