Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Skymningsbrasan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
SKÖNHET FÖ Ii ALLA
rättat »mera,» »bara mera,» med barnaflocken lägrad
omkring barnkammareiden, som lyst i tårarna på deras, af
harm eller hänförelse blossande, kinder! När sedan
sagorna tystnade, emedan småsyskonen skulle i säng, då
afhandlades det hörda vid en brasa i salen; jättehufvuden
knäcktes och troll stektes i inbillningen, medan nötterna
och äpplena undergingo detsamma i värkligheten. Man
täflade om att visa sig duktig genom att — sedan man
först brandförsäkrat fingrarna i munnen — nappa de kol,
som sprakade ut och kasta in dem igen. Stundom
lyckades det så väl, att en hel brand föll ned och måste in
igen med hjälp af eldgaffeln och en fyndlighet, lik
Tummelitens i dennes svåra lägen! När man lyckades med
branden växte modet, och man undrade ifall man ej själf
genom list eller bragd kunnat bortsnappa sjumilastöflarna
och hämta prinsessan ur jättens våld?
Allt detta afhandlades medan falaskan föll öfver
glöden, skuggorna, djupnade i salens hörn och den
döende brasans röda strimmor blefvo så hemska, att man
kröp tätt intill hvarandra i tjusad skräck öfver alla
drömda faror.
När så den tiden kom att man kunde läsa sagor
själf, huru många förbud utfärdades icke mot att läsa vid
eldsken för ögonens skull; förbud dem man gjorde väl i
att öfverträda! Ty om än ögonen ledo en smula — hvad
vann icke fantasien af denna läsning framstupa vid brasan,
hvars flammor lekte öfver Andersens Eventyr eller
folksagorna eller Snorre Sturlason och hvars röda glöd manade
fram syner af de blodiga böljorna vid Svoldern och
Hjör-ungaväg!
Intet landtbarn glömmer väl någonsin den stora dag,
då man för första gången fick elda i barnkammaren: huru
man sprang till själfva vedbacken efter veden; huru man
tiggde de torraste spingstickor; hur man tillgrep en hel
bunt svafvelstickor, och tände, njutande syskonens häpnad,
de, som ännu voro strängt förmanade att icke leka med
elden! Ingen minister kan med mera oro motse voteringen
om en kabinettsfråga, än en dylik sexåring om den
ny-tända brasan skall ta sigl
Och när sedan den ålder kommit, då man icke längre
är liten men ung, huru drömmas ej just vid brasan de
finaste, skäraste drömmar om lyckan vid egen härd! Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
