Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Kejsardömets glans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•124
utsikter att dö i morgon, äro icke så nogräknade, — för dem
gäller det först och främst att »leva» och leva muntert. Man
bryr sig mindre om tankar — de äro för tunga — man
tillber infall — man lever ju på dem. Man sätter stort pris
på intelligens, men är en smula i oklarhet angående
»själen». Man lever, kort sagt, såsom man gör det, när man
är ett lyckans barn. Och lyckans barn voro de, — de voro
alla födda av en slump, som de kallade lyckan, och de
voro lättsinniga som alla människor, vilka tro på en
stjärna.
På dessa människors lycka gnagde blott en mask, —
ledsnaden.
Detta samhälle blev aldrig Frankrike. Den stora
massan i landet, som understödde det andra kejsardömet,
kände icke alls till det. För dem var det andra kejsardömet
det första kejsardömets återuppståndna ära. Det rikaste
arv som den eminenta storheten efterlämnar åt sina
ättlingar är helt säkert den magiska trollmakt, som vilar över
dess namn.
Napoleon III visste att uppskatta det namn han bar.
Han hade icke glömt, att det var det, som för honom banat
vägen till hans tron. Skalderna och historieskrivarna, som
förhärligat erövrarens minne, hade med eller mot sin vilja
tjänat brorsonens ärelystna planer. Och det var farbroderns
segrar, som i främsta ledet lyft honom upp på den plats,
där han satt.
Det namn, som fostrat hans äregiriga drömmar, som
bragt Europa att skälva och som berusat Frankrike, detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
