Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Kriget 1870. Kejsardömets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FEMTONDE KAPITLET
Kriget 1870. Kejsardömets fall.
Den revolutionära andan i Paris kan dämpas, men den
släckes aldrig helt och hållet.
Napoleon III hade jämförelsevis länge hållit de oroliga
huvudena i tygel. Åtskilliga tecken tydde emellertid på, att
uppror förestod. Revolution hade jäst 1866, och i januari
1870 hade Rochefort gjort allt för att tända
upprorslågorna. Man hade undertryckt elden, men kejsardömets
gradvisa -sjunkande, kejsarens sjuklighet och de oroande
rörelserna bland folket började väcka mycket allvarliga
bekymmer.
Napoleons uppriktigaste vänner rådde honom att
omgiva sin dynasti med liberala institutioner. I händelse av
ett tronskifte, menade de, skulle dessa institutioner vara
ett värn för hans ännu unge och oerfarne son.
Men ett annat parti framhöll, att kejsardömets
upprätthållande krävde segrar. Det önskade kamp mot
Preussen för att genom krigaräran återuppväcka kärleken till
Napoleons namn. Att kriget med ett slag skulle slå den
stolta kejsarbyggningen till jorden, anade ingen. Och allra
minst tänkte kejsarinnan, som gick i spetsen för de krigiskt
sinnade, på en sådan möjlighet.*
* Att kejsarinnan var skuld till, att kriget förklarades,
såsom hennes fiender sökte framställa det efter hennes fall,
veder-lägges på det eftertryckligaste i Bismareks memoarer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
