Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Kriget 1870. Kejsardömets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
fades av verkligheten, och inga ord kunna beskriva vad
kejsarinnan led.
Icke ett ögonblick tänkte hon likväl på sitt eget öde; mitt
i smärtan var det franska folket hennes första och sista
tanke.
Icke ens om det skulle bli nödvändigt ville hon för något
pris använda trupper mot folket och foga inbördeskrigets
fasor till kriget1 mot fienden. Också nu sade hon: »Tänk
icke på mig, tänk på Frankrike.» —
Sent på aftonen nådde olycksbudet befolkningen. Men
i stället för att samla den till enig kamp mot fienden,
underblåste det endast revolutionen, och ingen opartisk tvivlade
längre på, att kejsardömets dagar voro räknade. På gatorna
böljade oöverskådliga människomassor av och an. Män och
kvinnor ropade: »Ned med kejsaren! Ned med
kejsarinnan! Leve republiken!» överallt upprepade man: »En
kejsare dör, rnen ger sig icke.»
Klockan ett på natten hölls ett extra sammanträde i
lagstiftande församlingen. Ingen medlem saknades,
samtliga ministrar voro på sina platser, och gallerierna voro tätt
packade med åhörare.
Presidenten reste sig — runt omkring var det dödstyst.
»Olyckan har samlat oss vid denna sena timme», sade
han. »Jag har kallat er hit för att rådslå om ställningen för
ögonblicket.»
Det rådde alltjämt en gravlik tystnad. Allas ögon voro
riktade mot ministerbänken.
Palikao reste sig. Den gamle krigshjälten var ingen
talare, men hans stämma var fast, då han förkunnade kata-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
