Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Kriget 1870. Kejsardömets fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•203
strofen vid Sedan. »Efter en sådan underrättelse», tillade
han långsamt, »är det omöjligt för ministären att inlåta sig
på debatter förr än i morgon. Det är endast några minuter
sedan man kallade mig hit ur sängen.»
Kammarens president frågade, om man samtyckte till
att uppskjuta sammankomsten.
»Ja, ja!» ljöd det från olika håll.
Då stack plötsligt ett lurvigt huvud upp — det var Jules
Favre — och en hes missljudande stämma förelade tre
förslag:
»Kejsarens avsättning. — Utnämnande av en
provisorisk regering. — Bibehållande av Trochu som guvernör i
Paris.»
Blott medlemmarna av yttersta vänstern hade
undertecknat förslaget, som mottogs med överraskande
likgiltighet. En medlem av högern förklarade, att man icke hade
rätt att besluta om kejsarens avsättning, men även efter
dessa ord var det märkvärdigt tyst.
Samma stillhet rådde återstoden av natten på gator och
boulevarder. Det var lugnet före stormen.
Att Eugénie var den, som sist av alla trodde på
revolution, framgår av den omständigheten, att hon icke gjorde
den ringaste förberedelse till flykt. Hon steg tidigt upp
nästa morgon, hörde mässan i sitt huskapell och gick till
lasarettet för att se om de sårade. Klockan nio mottog hon
general Trochu, som under denna audiens — några timmar
innan han lät invälja sig i den nya regeringen — ännu högt
och heligt skall ha försäkrat henne om sin orubbliga trohet.
Fram på förmiddagen infann sig en deputation hos re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
