Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Eugénies flykt. Ankomsten till England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 1 O
vara till gagn som ledare av försvaret? Säg mig, har jag
gjort min plikt till det yttersta?»
Hennes damer kysste i djup rörelse hennes händer
till svar. Men herrarna förklarade för henne, att det var
ingen tid att förlora.
Man kastade en mörk kappa om henne. Och ledsagad
av sin lektris, madame Lebreton, av de båda
ambassadörerna, ministern Chevreau och ett par herrar och damer
av sin hovstat skyndade hon äntligen åstad.
Det visade sig omöjligt att komma ut genom
slottsgärden. ty Carrouselplatsen, som var skild från denna
genom ett tunt galler, var överfylld av människor.
Man måste försöka en annan väg. Men innan
kejsarinnan vände för att gå tillbaka, stannade hon och
betraktade folkmassan nedanför.
»Ack!» utbrast hon. »Vilken dårskap att splittra sina
sista motståndskrafter, när fienden står framför en!»
Hon tillade smärtsamt upprörd:
»Olyckliga palats, så är det då ödets vilja, att alla
krönta huvuden skola lämna dig på detta sätt.»
Emellertid smälte hennes följe ihop till de
främmande ambassadörerna och madame Lebreton, som icke ville
överge henne; de andra skilde sig från henne för att
bringa sina egna personer i säkerhet. Hon fattade Nigras
arm, och madame Lebreton följde efter med furst
Metternich.
Genom Tuderiernas Florapaviljong skyndade de in i
Louvren, vars gallerier de måste genomgå i hela deras längd
tör att uppnå utgången till Saint Germain lAuxerrois.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
