Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17. Kejsarinnan i landsflykt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•220
i skarp motsats till hennes lysande liv på tronen, utan
den bildar också en fullständig kontrast till den oroliga
krigstiden och den besvärliga och brådskande flykten.
Hon hade under de sista månaderna knappast haft
tid att tänka, mycket mindre att hänge sig åt smärtan,
oupphörligt hade hon kastats fram och tillbaka mellan
förhoppningar, missräkningar och fruktan. Först i
Marinhotellet, där hon tagit in, fick hon tid till en återblick.
Nu kommo eftertankens och uppgörelsens stunder,
dessa oundvikliga uppgörelsestunder, fulla av missmod, som
aldrig utebli i en människas liv.
Före kriget hade hon levat i en värld av uppfyllda
önskningar: lysande triumfer, upphunna mål. Hennes
livserfarenheter hade icke lärt henne att misstänka vänner
eller att tvivla på anhängares ärlighet. Hon, som själv
så sällan glömde en tjänst, som visats henne, hade svårt
att tro på otacksamhet. Hennes öppna natur fattade icke
falskhet, hon hade varit godtrogen nästan till naivitet.
Ännu återstod det för henne att lära känna människorna
i nödens tid, och detta svåra kapitel i livserfarenhetens
bok ville ödet nu grundligt låta henne läsa.
Hon hade knappt vänt Tuilerierna ryggen, förr än
hennes egna tjänare plundrat de kejserliga rummen.
När senare underrättelse kom, att pöbeln trängt in i
slottet och stulit och bränt där, hade den landsflyktiga
blott denna enda tanke: »Stackars Trochu!»
»Varför beklagar ni honom?» frågade hennes
omgivning förundrad.
Han sade», var svaret, »så ofta till mig: ’Först över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
